Fröken Humla...

Igenkänningsfaktor?

2012-02-02T19:05:00.000+01:00

Ja faktiskt! Som fd rökare ( Fy för Fasen!! vad det känns gött att skriva!! Nu har jag slutat på allvar! Efter ett par år av ständiga återfall efter att jag började i samband med skilsmässan, så har jag snart avverkat fem månader utan ett bloss! Jag har inte ens partyrökat! (jo lillejulafton.. bara för att konstatera att det smaka skit! Jag som alltid älskat mina cigg!) Även om jag fortfarande från ingenstans kan bli sjukt sugen på en cigg så går det trots allt längre mellan de stunderna! *ruskigt stolt över mig själv* "Bara" snuset kvar.. Men det kommer det med. En sak i taget. Jag har varit helt fri från den typen av olater och jag smider seriösa planer på att bli det igen!) Hur som. Så som FD :) (sorry kan inte hjälpa det...) rökare så känner jag igen mig en aning i den här katten. Hur många gånger har man inte stått där med den "sista" ciggen? Och jädrar den som förstört den stunden liksom?

Fick mig ett gott skratt när jag kollade in den inne på Fb där en kollega delat med sig av den. Tror, eller vet, om jag ska vara ärlig, att jag betett mig likadant! :)

För övrigt? Så ska jag börja lägga barnaskaran här hemma så vi kan runda av den här torsdagen, bara för att vakna upp till en fredag!

Krama varandra i snöyran!

Gomorron!

2012-02-02T07:16:00.001+01:00

Få se...
*Klockan ringde för tidigt.
*Barnen var trots allt pigga.
*Kaffet satt som en smäck!
*Neo sprang glatt in till fröknarna på dagis.
*Det dröjer nog inte länge innan den här morsan inte får någon kram av sin åttaåring på fritids. Man börjar bli lite pinsam. :)
*Gröna vågen hela vägen in till jobb.
*Goa o glada kollegor här på jobb.

Jajamän. Lysande utsikter för en kanon torsdag! Nu kör vi!

Gomorron!

Det här med reklam...

2012-02-01T23:25:00.000+01:00

Man kan säga mycket om reklamen som snurrar på tv. Att den stör, är tjatig och så vidare och så vidare. För det mesta går den mig rätt obemärkt förbi. Den är där. Ibland kan jag sucka över den. Men för det mesta så bryr jag mig som sagt inte. Men ibland är reklam direkt fånig.

Ta bara Clearblues reklam för ägglossningstest? Testen är det säkerligen inget fel på. Men på allvar? Seriöst? I reklamen heter "experten" Claire? Kunde man inte varit en smula fyndigare än så? Sen så är det så klart toppen att det finns för de personer som inte kan bli gravida. Men allt som oftast hjälper inte ägglossningstesten i de fallen ändå. För är det något man har koll på när man jobbar på det där med att bli gravid så är det sin kropp och ägglossningen. Jag vet. Melvin tog drygt ett år och ett missfall innan han så att säga blev till. Inget mot de som verkligen kämpar men jag kan ana mig till frustrationen och sorgen dom känner.

Sen har vi OLW´s förbaskade fredagsmys. Vilket hån va? Hur många upplever det där berömda fredgasmyset? Verkligen myser menar jag? Utan barn som bråkar? Eller vägrar somna i tid för att dom är speedade av det där fredagsmys-godiset? Som ser Idol, Fångarna på Fortet eller vad det nu är med kidsen och tycker det är skitkul? Och så där himla mysigt? Inte jag. Inte efter en arbetsvecka. Då vill jag allt som oftast bara att barnen somnar strax efter åtta (nio för Melvin), så där härligt nybadade så jag kan ta mig ett glas rött och dö i soffhörnan. Krasst sett. Visste ni att ordet "fredagsmys" finns på Wikipedia? Där står det att fredagsmys kan lindra stress? Ehh.. Maxi en fredag efter jobb? Man kasar in just för att köpa det där fredagsmyset? DET lindrar inte stressen precis. Men det är ju jag det.

Sen har vi ju min favorit. Och nu vet jag att jag spottar i motvind så att säga men.. den här reklamen är enbart påfrestande. Jag kan inte se det roliga i den.

Melvin fnissar varje gång den körs på tv. Och jag bara ryser... Visst är jag för hemsk? Men grattis till föräldrarna till ungarna. Dom behöver säkerligen inte fundera på hur dom ska fixa körkortet till ungarna i framtiden.

Nu snurrar den inte längre men ni kanske minns det ändå, Dressmans "Rolling Stones" kollektion? Varför? Har Dressman någonsin varit kända för att vara rockiga? Kommer dom någonsin att bli det? Tveksamt. Inget större fel på kläderna men håll er där ni ska vara. Kostymer, skjortor och slip overs till bra priser. Inte mer. Det störde åtminstone mig en aning i min ointresserade observation av reklamen när den gick förra året.

Sen har vi den här. Som jag såg för första gången idag. Den har säkert gått ett tag men för mig var det första gången. Jag pratade i telefon när jag uppmärksammade denna och jag blev först helt ställd och sen så gapskrattade jag rakt ut i telefonen. (Jag vet att du läser, så igen, förlåt vännen!)

Jajmän.. Det är allas vår gamla avdankade superfotbollsstjärna David Beckham... Som visar upp alla sina berömda tatueringar och avslutar med några sekunders zoom på ett par kalsonger. Som tydligen det tydligen ska säljas mer av för att han visar upp dom. Alltså. Det gör ju inte ont och titta på den här reklamen. Det svider inte i ögonen men för övrigt så klassar den ändå rätt väl in i reklam som man ser om och om igen. Med lite nya personer bara. Så klyshigt och så tråkigt så det blir bara roligt. Sen syns det dessutom att han har mascara ett par gånger. Och mascara på män? Det går helt enkelt inte hem.

Det finns fler oändligt många fler dåliga reklamsnuttar. Det här vara bara en yttedel av en promille. Jag skulle kunna rada upp några till men det tänker jag inte göra. Däremot så finns det en som jag ändå måste hylla lite grann.

Den är helt enkelt briljant! Rakt av! Den tröttnar jag aldrig på. Och det är väl det bästa betyget en reklam kan få? Sen att jag kör Nissan och inte en Volkswagen, det är en annan historia.

Äntligen sällskap i soffan igen!

2012-02-01T09:44:00.001+01:00

Jag har varit lite tveksam till serien Sons of Anarchy. Många har pratat om den och jag var väl; "Jaha? En serie om ett motorcykelgäng?" Men så hittade jag säsong 1 för ett shysst pris när jag skulle beställa en Harry Potter rulle till Melvin och tänkte; "Tja.. Får väl kolla vad det är som gör alla så lyriska?" Blev väl inte superimpad av första avsnittet, inte andra heller men i brist på annat att titta på så fortsatte jag kolla och nu är jag en aning hooked. Skulle man kunna säga. Så när jag då skulle in och beställa nästa säsong så kan ni nog förstå min frustration när den var slut överallt! Men nu så... Nu är äntligen är Säsong två av Sons Of Anarchy på väg hem. Det har varit ofantligt tomt här hemma på kvällarna utan Jax, Gemma, Clay, Opie och de andra i Samcro. Jax i alla ära.. Men karaktären Opie? Där är något med honom.

Det är helt enkelt något med den där skäggige, tatuerade, långhåriga, rökande två barnspappan som gör att jag vill rufsa om i hans kalufs, dra lite i skägget och kyssa honom tills han ser stjärnor och planeter för att sen vara en lycklig hemmafru i en amerikansk förort. Typ. Eller inte. Hemmafru? Veronica? Njae... Men ni fattar. Han är mysig. Trots vapen och andra skumrask affärer. Antar att det är den där "bad boy"-genen som drar. Och drömma får man. Verklighetens Opie hade nog varit lite väl spännande för min smak. Men jag kanske kan få önska mig någon som liknar honom? Som jobbar som ingenjör eller liknande? Kör Volvo och har polare vars värsta kriminella handling är en fortkörning och snattande av tuggummi i kiosken när dom var små? Det är väl inte för mycket begärt? ;)

Från det ena till det andra. Fast ändå på temat; Sällskap i soffan. Har ni sett något så löjligt? Så nu kan man när man är singel gosa med en kudde formad som en mansarm? Finns tydligen i kvinnlig variant oxå. Med boobs. Att bara komma på idén är en smula imponerande. Jag har livlig fantasi (som ni kanske förstod när jag spånade om Opie... *host harkel*) men inte ens jag hade kommit på det här...

Beskrivs som en tröst i natten för alla singlar... Ehh.. Vad hände med att skaffa en katt eller hund? Eller va fasen,för all del, en dildo? Om jag så är singel i resten av mitt liv så lär aldrig en sådan här finnas på inköpslistan. Det ska vara japaner till att komma på en sådan här sak antar jag...

Ha det fantastiskt, nu ska jag gå och kolla vad Neo hittar på... Det har varit för tyst, för länge nu.. Kram på Er!

Amen eller hur??

2012-01-31T18:22:00.000+01:00

Precis när man kommer inom dörrarna på mitt lilla Ica så har dom liksom byggt upp ett litet berg av dom här... Tack för det... Ser ju inte alls goda ut eller så.

Mmm... Jodåsåatt... Morötter? Någon?

*funderar seriöst på att baka muffins med morötter i. Borde finnas recept på det. Förena nytta med nöje så att säga..*

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

2012-01-31T10:47:00.002+01:00

Jag hade inte planerat att vabba idag men det är bara att gilla läget. Ladda med Alvedon och mys. Ledig imorgon och på torsdag är vi förhoppningsvis fit for fight för jobb/dagis igen.

Av ett skäl jag inte riktigt vet så städade jag garderoben innan. Det var inte därför jag öppna den från första början men ni vet; "Plötsligt så händer det".
Garderoben såg för jävlig ut så det behövdes en liten organisering. Och då hittade jag dom här byxorna. Längst in i gömmorna. Var tvungen att ta dom på mig.

Jag hade dom innan jag blev gravid med Neo. Alltså för lite drygt tre år sen. Då var jag tresiffrig och byxorna satt som en smäck. Det gör dom inte nu. En härlig påminnelse om att jag har kommit en bit på vägen sen dess. Fick lite hjälp av skilsmässan förstås men dom bevisar ändå. Jag kan! Trevlig känsla. Och en spark i arslet av inspiration. Några hekto upp på en vecka är inte hela världen. Bara på det igen som sagt. Man får vända på det. Trots allt så har jag gått ner drygt tre kilo på tre veckor. Inte alls illa!

Solen lyser från en blå himmel. Så nu tänker jag klä oss varmt och strosa en runda i det vackra vintervädret. Frisk luft piggar alltid upp även om man bara är ute en liten stund.

Ha det fantastiskt alla!

Sådärja..

2012-01-30T18:04:00.000+01:00

Vi har snart tagit oss igenom den här måndagen. Tack och lov för goa kollegor och ett mess från en fin vän, som på något sätt ändå kan få en till att le en smula åt eländet som kanske inte är så hemskt eländigt när man fått distans till det. Eller nja.. Mina fyra förbaskade hekto var väl inte så uplyftande. Och har inte blivit roligare bara för att det är kväll nu. Så mycket för att knapra morötter! Men jag antar att det bara är att kavla upp ärmarna och köra på ändå. Fast en skål med lösgodis hade gjort sig. Onekligen. Men så var det ju inte sagt. Nu fokuserar vi om. Gör om och gör rätt. Så att säga.

Så... ..nu sitter vi här, lite lagom halvslitna och myser i soffan. Neo käkar äpple och jag dricker te. Melvin spelar och det råder fullständig harmoni. Så om ni ursäktar? Så tänker jag njuta av den så länge den nu varar.

Måndagmorgon...

2012-01-30T06:09:00.006+01:00

Det är skillnad på morgon och morgon. Det är även skillnad på måndagsmorgon och måndagsmorgon. Det finns morgnar då allt flyter det på. Sen finns det den typen av morgon då det inte gör det. Med något överhuvudtaget. Då allt liksom går fel. Hur du än gör. Ni har säkert drabbats av dom då och då.

Så där mellan tummen och pekfinger? På en höft? Gissa vilken sorts måndagsmorgon vi har?

Yepp... Det är en sådan morgon. Det blir fint detta. Jag har dessutom gått upp 4 hekto (nog för att jag drack bira i fredags men det här är ju löjligt! Är jag dömd till att vara "gulligt mullig"???? *muttrar fula ord*). Jag är på väg in i DEN veckan vilket resulterat i den obligatoriska fina finnen mitt i fejset. Hej & Hå. Nu ska vi tänka glada tankar. Se allt från den ljusa sidan. Låt mig bara slippa någon klämkäck hurtbulle som kvittrar "Goooomooorroooon".. Så ska den här dagen nog, eventuellt, sluta rätt hyfsat...

Nu är det bus...

2012-01-29T16:33:00.001+01:00

..i mitt lilla hus igen. Och som vanligt kör Neo samma ritual som han gör varje söndag han kommer hem. ALLA leksaker ska fram. Vilket i sig inte är alls konstigt, dom är ju inte lekta med på en hel vecka.
Och jag har börjat vår vecka med att trampa på en Duplo-bit. Så pass så blodvite uppstod. Det gör fortfarande skitont och det hjälpte inte ett dugg med ett Bamse-plåster. Jag är nog för gammal skulle jag tro. Den där magiska effekten Bamse-plåster brukar ha? Funkar alltså inte på 30 plus mammor.
Nu vet vi det. Undrar vad jag, tack vare barnen, mer ska lära mig den kommande veckan?

Januari...

2012-01-28T19:05:00.001+01:00

..är väl ändå en ganska oläcker månad? Lång som attan eftersom man fått lönen tidigare än normalt i december. Och så alla härliga räkningar som trillar in i januari? "Hej Nya Året".. liksom. Men jag slapp sälja en av mina njurar den här månaden med. Alltid något. :)

Det har inte gått direkt skarpt idag. Inte för att jag varit nämnvärt bakis men man är ju helt uppenbart inte 20 någonting längre heller. Min röst var försvunnen när jag kom hem inatt. Jag måste har pratat en del. Vi sjöng rätt mycket oxå. Kan vara därför. Jag har helt enkelt inte rätt träning för att sjunga en massa 80-tals pop. Men kul var det! Fast nu får det vara bra med det rosa på ett tag. Känner mig rätt botad. Nu kör vi på svart igen.

Och öronhängen!! Varför har jag inte haft det på flera år? Ett litet pynt som hänger där och dinglar? Som man blir lite glad av? Sådana saker behöver man alltid. Och jag är väl inte den som går med stora braskiga halsband heller. Dom är bara i vägen ändå. Räcker bra med min silverkedja med tre hjärtan i. Då är ju öronhängen lite behändigare att ha med att göra.

Trodde nästan inte att jag skulle kunna ha mina chockrosa öronhängen som jag köpte igår. Fick med milt våld pressa igenom mina gamla nästan igenvuxna hål i öronen för att kunna ha dom och idag så tyckte jag att det var lite synd att tagit den smärtan och bara låta hålen vara igen. Så öronhängen It is!
Fick med ett par från Lyko.se när parfymerna kom igår. (Det var väl snabbt marcherat? Beställde parfymerna i torsdags och fick på mobilen att dom gick och hämta på Ica igår! Så nu luktar jag lite mumma igen! *myser*) Någon bonuspresent visst. Klart godkända.

En aning röd om öronsnibbarna än men det lägger sig så småningom. Nu ska jag bara hitta lite nya roliga öronhängen. För en lagom peng. Såg några dödskallar när jag och fina A var ute och shoppade igår. Varför köpte jag inte dom? I-lands problem av rang jag vet. Men likväl lite irriterande. Dom hade man blivit lite glad av. Jag behöver mycket sånt nu känner jag. Små saker som ger energi och glädje uppväger annat som är trist. Som räkningarna i januari. Eller att det är tomt i soffan så när som på Vargen. Inte så lite i och för sig men ni fattar. Eller det faktum att personer och deras handlingar någonstans påverkar mig mer negativt än vad dom rimligtvis borde göra. Därför ska jag hämta hem mina grabbar några timmar tidigare imorgon. Bara för att jag saknar dom. Tänker tjuvstarta vår vecka helt enkelt. Det ser jag fram emot.

Januari är snart slut, bara harva igenom februari och halva mars oxå sen så känns det som att det vänder ordentligt och man kan lukta att våren är på väg. Jag vill gräva ute i trädgården. Jag vill gå i skogen med Vargen och ungarna och se hur allt bara blir grönare och grönare för varje dag som går. Sådana saker vill jag. Inte det här gråa, slaskiga och kalla. Det är bara.. ..deppigt...

Hur gör ni för att stå ut med väntan på Våren?

Hepp!

2012-01-27T20:58:00.000+01:00

Jag har mys med mina vänner, finns det något bättre? Jo det finns det kanske men det här slår högt! Det blev mycket rosa men så fick det bli! "All in" så att säga! Och det är inte helt lätt att ta kort på sig själv och det kommer kanske fler men ni får hålla till godo med det här.. :)

Mina chockrosa benvärmare är jag särskilt nöjd med! ;)

Och här har ni mig. Jag vet, jag ser lite allvarlig ut men att både ta foto och se okej på samma gång? Det lyckas nog bara 14-åringar med...

Ha en fantastisk kväll! Kram & Puss!

Fantastiska Fredag!!

2012-01-27T09:23:00.000+01:00

Idag är det en lite lysande dag faktiskt! Fika och skvaller med Finaste A först och ikväll blir det rajraj med tjejerna här hemma! För att sen åka vidare på 80-tals fest. Har inte riktigt klurat ut hur jag ska reda ut förvandlingen från svart rock-brud till neorosa hubbabubba-pop-snöre men det löser jag nog! Fanns ju hårdrock då med, kanske inte riktigt mina favoriter eller det som jag klassar hårdrock men.. klart godkänt! Får hitta en gyllene medelväg på något sätt!

Ha det fantastiskt alla!

Helgkänsla...

2012-01-26T22:09:00.001+01:00

Med Neos eminenta hjälp, det vill säga genom en del bus, rackartåg och mer eller mindre farliga stunt, har Schwarzkopf sålt ännu en förpackning hårfärg till den här mamman.

Så ikväll dricker jag rödtjut (den här sorten rekommenderar jag varmt! 59 riksdaler på systemet och smaklökarna gör en liten frivolt när man dricker det..) och färgar håret. Håller helg nu och det är sannerligen en rätt trevlig känsla...

Att lukta gott...

2012-01-26T11:16:00.002+01:00

Jag har en liten svaghet. Jag är tokig i parfymer. Men tokig på ett hyfsat sunt sätt ändå. Jag har sällan mer än två parfymer hemma och i användning. Samlar inte på dom. Trots allt är det en färskvara och ska hinna användas innan det osar mer sprit än, låt säga? Jasmine. Jag "sniffar" gärna på folk om dom luktar gott. Mer än en gång har jag liksom lite diskret "lutat" mig mot någon i affären för att sniffa lite. Förmodligen så tilltalas samma nerv i själen av en god parfym som när jag stoppar näsan i en av mina rosor eller sniffar i nacken på mina barn. Nerven slår liksom knut på sig själv och jag blir så där nöjd i själen.

Parfym är en trevlig vardagslyx tycker jag. Något man kan unna sig. En perfekt accessoar för en som jag. Som inte toksminkar mig varje dag utan på sin höjd borstar håret och slänger på mascara och eyeliner. En god parfym på det och jag är liksom "klädd". Och vad slår en snygg man (sen vad snygg innebär är ju upp till var och en...) i ett par jeans, snygg tröja med en god parfym? (En naken man i en god parfym givetvis.. ..men vi låter den diskussionen vara, eller hur?) Att borra in näsan i halsgropen på en man och mötas av en svag, svag doft av citron eller sandelträ, det är, helt ärligt, lite fantastiskt.

Det är ju högst personligt med parfymer och jag har provat en del genom åren. Med varierat resultat. Det tog tid innan jag hittade "min" parfym. Som man fortfarande kan ana på handleden på kvällen trots att jag tog den på mig på morgonen. Hittar man en parfym som sitter så? Som blir lite djupare i tonen men luktar nästan exakt likadant på kroppen efter några timmar som precis när man tagit på den. Då vet man att man hittat rätt. "Min" parfym; "Naomi Campbell", som sitter så, har varit slut ett tag men jag har kört på den andra från Armani "Acqua di Gioia" för att göra slut på den. Där är absolut inget fel på den. Men den sitter inte alls som favoriten. Den luktar gott. Sportig. (Passar ju bra på mig. *hostharkel*) Toner av citron och mint, fräsch. Funkar fint att variera med. Men nu är den snart oxå slut och äntligen så kan jag slänga iväg en beställning! Hoppas, hoppas så att den kommer jättesnabbt!!! Beställde från ett nytt ställe, den fanns inte i lager på Parfym.se som jag brukar beställa från och som det alltid funkar snabbt och smidigt med. Så jag köpte den på Lyko.se istället. Bra priser, återstår och se om dom är lika snabba och smidiga som Parfym.se.

Sen kan man ju undra lite över hur dom tänkte när dom utformade flaskan? Har fått en och annan kommentar om den. Ni får själva fundera på hur dom har låtit. Men innehållet är fantastiskt;

"Doft:
Blommig, Fruktig, Söt ambra

Topp:
Bergamott, Stjärnanis, Kryddig rödpeppar

Hjärta:
Jasmin, Kaktus ""Nattens drottning"", Magnolia,
Orkide ""Cattleye Rex""

Bas:
Vanilj, Sandelträ, Ceder

En uttrycksfull doft fylld av sensualitet och stolthet
En feminin provokation

Det finns modeller och det finns supermodeller.
Det finns supermodeller och Naomi.
Att se sagolik ut är hennes område - och ingen
gör det bättre …

Nu har Naomi Campbell skapat något som hon
alltid har velat:
en berusande doft, som fångar den hypnotiska
styrkan av feminin dragningskraft.
En doft som är förförelsefull och oemotståndlig precis
som Naomi själv."

Sen om jag blir både förförelsefull och oemotståndlig? Det vill jag låta vara osagt. Men snart luktar jag "mumma" igen! *myser* Jag vet... Visst är jag ytlig? Så här på en torsdag? Men.. det får man vara i min lilla värld ibland...

Kram på Er!

Och vet ni vad det här är?

2012-01-25T18:56:00.000+01:00

Jo.. Det är en styck hamster! Som verkar hel och så. Inga sår eller brutna tassar. Sixtens bur är väldigt stängd nu.
Och jag har fått städat bakom kylen och frysen. Lika bra. Fick nämligen baxa ut dom rejält från väggen för att kunna komma åt och liksom "övertala" Sixten att komma hem igen. Han var inte helt inne på samma linje som jag. Efter tio svettiga minuter övervägde jag att låta katten ta skrället när allt kom omkring men... sså plötsligt fick jag tag i honom. Och allt är frid och fröjd igen. Tack och lov! Hade haft lite svårt att förklara hamsterns plötsliga frånfälle för Melvin.. Hade väl fått simulera en falsk grav eller något. Hade ju inte kunnat säga sanningen precis. En sådan här sak får man inte många mamma-poäng för, minst sagt. Eller som fina A lite torrt påpekade; "om inte annat hittar du hamstern när flugorna börjar surra runt kroppen..." Då klöktes jag lite och letade ännu lite ivrigare. Har väl aldrig blivit så glad över en dammråtta som faktiskt rört sig!!

Vet ni vad det här är?

2012-01-25T17:13:00.000+01:00

Det är en hamsterbur som varit öppen sen sex imorse. Eftersom jag glömde stänga den när jag gett mat till Sixten. Lägg till det faktum att min ena katt varit inne sen samma klockslag? Som såg oroväckande nöjd ut där han låg i soffan? Med den här infon förstår ni nog att den där öppna hamsterburen? Det är ett JÄTTEproblem!!

Men jag är ändå ganska säker på att Sixten lever. Har inte hittat något bevis på motsatsen. Katten kan ju förvisso slukat hamstern med hull och hår men det betvivlar jag. Så nu roar jag mig med att krypa runt och leta i alla vrår och hörnor här hemma. Anar ni hur många potentiellt bra gömställen för en hamster det finns i ett hus? Jag har just insett att det finns väldigt många... Shit.. Hur förklarar jag det här för Melvin?

Jag är såååå körd om jag inte hittar hamsterskrället....

En ny upplevelse...

2012-01-24T22:42:00.000+01:00

Jag kan avslöja att det är inte direkt läge att stå utomhus och småprata i bara bikini så här års. Inte ett dugg. Men det var inte nämnvärt kallt heller när man tassade ut. Dessutom hoppade man ju i en balja med vatten som höll en temperatur på nästan 40 grader. Och där satt vi ett tag. Och småpratade, jag och min bror. Så pass länge att jag var rynkigare än vanligt när jag gick upp. Dessutom rent mosig i skallen av en behaglig lojhet. Vilken njutning det var att sitta i jacuzzin i ångan från det varma vattnet under en stjärnklar himmel.. Wow..

Allt bubblande från jacuzzin gjorde dessutom rätt gott i min rygg som jag var lite trött i när jag kom hem från jobb innan ikväll. Jag la fram ett litet blygsamt önskemål om att bubblorna liksom skulle flytta överskott från vissa strategiska delar, till andra väldigt strategiska ställen på kroppen. Men... Man kan inte få allt. Allt är där det var innan badet. Tyvärr. Hade ju varit väldigt behändigt om det hade gått.
Sen kom ju momentet att gå ur det här goa vattnet? Kanske inte lika lustigt. Men det gick an det med. Och jag kan väl formulera mig som så här? Jag har aldrig, åtminstone inte de senaste 10 åren eller så, varit så fast i bysten som jag var de där metrarna in till husvärmen igen...

Det har tjoats efter bildbevis? Nåja... Håll till "godo" eller vad man ska säga...

Käraste storebror får minsann va med på ett hörn. Hans påfund detta ju! Men å andra sidan? Det gör inte alls något. Har haft en supermysig kväll med lite kvalitetstid med en av Björnbusarna i min Björnliga till brödrar!

Badväder?

2012-01-24T12:34:00.002+01:00

Jag ska träffa den ena av mina underbara brödrar ikväll. Skickade ett mess till honom och kollade så att han inte glömt fikan med sin syster yster. Han kan nämligen vara lite lätt förvirrad ibland min kära storebror. Ett släktdrag skulle jag tro. Men idag hade han koll. Han hade inte glömt mig. Vi ska träffas hemma hos honom. Men nu till det lite "udda" i allt det här;
-Ta med bikinin så badar vi och pratar skit i det vackra vintervädret!
Ok för att "prata skit". Det ska jag väl reda ut. Så att säga. Vad jag hänger upp mig på i det här messet är ordet "bada". Det var sju minus imorse. Min bror har helt uppenbart missat något väsentligt. Spelar ingen roll hur mycket badtunna han nu än har. Jag badar knappt på sommaren med mina barn. Att då bada med min bror på vintern? Njae...

"Så får du ett foto att blogga!" om tillade han. Jodåsåatt... Eller hur?! Men det är klart... ...badbilder i januari? Det är ju lite ovanligt trots allt...

Jättekul.. faktiskt..

2012-01-23T09:52:00.002+01:00

Vågen talar sitt tydliga språk. Det lönar sig att tänka på vad, varför och framför allt att jag äter överhuvudtaget. Går ju gärna hela dagar på bara kaffe för att sen trycka i mig både det ena och det andra fram mot kvällen. Nu äter jag jämnt känns det som. Men som sagt det funkar tydligen. Nästan fyra kilo ner på två veckor.

Så med det här lysande resultatet i ryggen... Kan någon vänlig själ då tala om för mig varför jag då mycket hellre skulle vilja trycka in ett kexchoklad till frukost istället för fullkornsmackan som jag sitter och tuggar på?! Man skulle kunna säga att min hjärna liksom skojar med min kropp genom att göra så här. På ett vridet sätt så att säga. Jättekul. Verkligen.

By the way? Det är måndag. Om nu någon missat det. Visst är det lite lysande? Solen lyser iallafall. Alltid något. Får nog ge mig ut med Vargen på långrunda och tanka solsken. Så får jag ett slags påtvingat solsken i blick.

Ska bara ha en kopp kaffe till...

Om alla val vi gör..

2012-01-22T20:57:00.001+01:00

Vem hade kunnat tro, för en sisådär 15 år sedan att jag skulle sitta och rita bilar (?) vid ett köksbord i en skånsk håla? Och tycka det var supermysigt? I ett litet hus med en liten bil och lika liten jycke? Ensamstående med två ungar? Som det kan bli liksom?

Att jag skulle få barn, två dessutom, var ingen självklarhet. Jag är sannerligen inte ett mamma-matrial. Jag lekte aldrig med dockor eller gullade med bebisar när jag var liten. Inte ens idag är jag nämnvärt barnkär. "Mina barn, andras ungar." så att säga. Dock får jag väl erkänna att när någon jag håller av (som nu senast när bästa M som fick en ljuvlig liten krabat för snart ett år sedan..) så sitter jag där och jollrar med en tår i ögat. Men då har jag en personlig och djup relation till barnet, det är skillnad. Jag har, tack vare mina egna barn, "lärt" mig att umgås med barn och tycka det är kul! Men jag kommer aldrig att tycka det är roligt att leka med dockor eller bilar. Det är inte min melodi. Baka och pyssla? Absolut! Leka kurragömma eller snöbollskrig? Japp! Men att sitta och leka med gubbar? Det är helt enkelt tråkigt.

Hur som. Jag kan fortfarande känna en mild förvåning över att jag är mamma. Trots att jag varit mamma i drygt åtta år. Det valet, att jag skulle vara mamma, har jag inte ångrat en sekund. Eller jo det har jag. Ett par sekunder då och då har undrat över hur i hel... jag var funtad då jag kom på att jag ville ha barn. Varför jag inte skaffade ytterligare en hund till eller så? Men överlag så älskar jag att vara mamma och är lycklig över att jag inte valde bort det.

Har ni tänkt på det? Alla val vi gör här i livet? Jag har valt att skriva om dom nu och ni har valt, förhoppningsvis frivilligt, att läsa det här inlägget. Hur just detta påverkar oss vet jag inte, förmodligen inget nämnvärt, men nog undrar man hur det kunde ha blivit om man valt en annan väg ibland? Förstår ni hur jag tänker? Om man valt ett annat alternativ eller gett ett annat svar?

För en "massa" år sen valde jag att tacka ja på frågan; "Lust att dansa?" Varför vet jag inte men det svaret gav onekligen ringar på vattnet. Jag gjorde ett val som visade sig vara lyckat. Men det valet ledde i förlängningen oxå till att jag fick hantera en annans val, som påverkade mitt liv i en riktning jag inte ville. Jag fick hantera det efter bästa förmåga. Det var turbulent ett tag. Jag gjorde en del val som inte var nämnvärt genomtänkta i en sorgeprocess som tog sin tid att arbeta sig igenom. Så här i efterhand när jag tittar i backspegeln så begriper jag inte hur jag klarade ut allt men det gick och jag är idag nöjd ganska med livet. Det blev inte illa pinkat alls, trots allt.

Man ställs varje dag inför olika val. Motorvägen eller landsvägen till jobb? Aftonbladet eller Expressen? Messa eller ringa? Sådana där banala val. Men som ändå någonstans kan starta något som i slutändan blir stort. Ni har väl hört det där om "fjärilen vars vingslag i Afrika kan orsaka en orkan i Atlanten"? Så är det nog ofta. För det mesta utan att man vet om det. På gott och ont. Om mitt "ja" på dansfrågan är "fjärilsslagen i Afrika" så är mina älskade Pojkar sannerligen "orkanen" i så fall. :)) Vem hade kunnat ana det då? På ett rökigt disco?

(Jo det är sant.. Jag är så pass gammal nu så att på "min tid", då rökade man på uteställena! ;) )

Tänk om jag vetat då? Framtiden så att säga? Jag tänker på mina senaste år framför allt? Hade jag sagt "ja" på discot ändå? Det kom oerhört mycket gott med det svaret oxå. Många roliga, lärorika och underbara år. Dessutom, hade jag sagt "nej tack" så hade jag ju inte haft mina ungar? Eller huset? Förmodligen inte Vargen heller? *filosoferar* Vad hade jag gjort nu i så fall? Så här den 22 januari 2012? Kanske tur att man inte vet ändå?

Så... ...jag sitter här funderar och summerar lite grann, kan man säga. Jag har just nu inga större val framför mig mer än att jag ska välja om jag ska synda med glass, sticka en mössa till eller kolla film? Förmodligen väljer jag inte alls utan kör på alla tre. Lika bra. Det råder en viss harmoni i mitt liv. Jag försöker rå om mig själv och barnen. För det mesta så har jag full koll på vem jag är, vart jag är på väg och varför.

Men det hindrar mig ändå inte ifrån att ibland fundera, som jag gör ikväll. Tänk om jag ändå kunnat flukta lite på framtiden? Bara få en liten, liten hint om vad som väntar mig runt hörnet? Det hade varit intressant trots allt.

Mössa på!

2012-01-22T13:05:00.000+01:00

Minsann om jag inte fick ihop en mössa! Lite detaljer som jag skulle kunnat gjort annorlunda men för att vara första (mycket möljigt det sista oxå...) projektet som jag stickat bara så där rakt upp och ner? Så är jag toknöjd! Personen mössan var tänkt till var en något motsträvig modell men ni ser på ett ungefär. Till och med en sådan där tofs blev det. Det ni!

Garnet är tunt så det är mer en vårmössa men faktum kvarstår; det blev en mössa som till och med liknar en mössa även i dagsljus. HEPP!

Skogstokiga ungar & Snöyra...

2012-01-21T20:14:00.000+01:00

Vi har ätit ute idag. Chokladmuffins och varm O´boy i ett vindskjul. Fint ska det va... Jag var så pass med på vad jag höll på med, trots barn, hund och matsäck, så jag tog med mig min kompaktkamera. Som Neo har trixat med. Hur jag än gjorde så blev fotona riktigt usla. Får nog sätta mig med det vid tillfälle. Men i skogen var det för kallt för att fippla med inställningar och batteriet tog dessutom slut så det fick vara. Men kära mobilen är alltid med så några foto blev det allt ändå.

Melvin haffade mobilen med orden; "Det ska ju inte bara vara vi som är med på bild!" Och minsann om det inte fastnade en morsa oxå!

Inte den bästa kvaliten på de fotona heller men det är dock bättre än inget. Skogen flöt på utan större kontroverser. Neo blev tröttt efter att ha hoppat i alla vattenpölar han kunde hitta så han klättrade upp i vagnen efter ett tag. Lite trevande föreslog jag till Melvin att vi skulle gå en liten sväng innan vi vände hem och döm om min förvåning så gick Melvin med på det utan knot! Inga ben som "det gjorde ont i" eller gnäll om att det var tråkigt.. Snarare så traskade han på och småpratade om än det ena än det andra. Mysigt!

Sen har det ju snöat... Här i Skåne får det väl klassas som rejält när det ligger tre centimeter på marken. Snökaoset är totalt liksom. Melvin (han har verkligen inte varit sig lik alls idag...) föreslog att vi skulle gå ut och ett tag igen. Och inte för att jag var direkt sugen men jag är glad att jag byltade på oss och gick ut. För för en gångs skull så rådde det harmoni. Under en timme hade jag mer tålamod än vad jag normalt har på en vecka och barnen var idel solstrålar. Den stora ålderskillnaden mellan bröderna märktes inte av ett dugg utan det var bus och skratt hela tiden.

Kan avslöja att vi var dyngsura när vi kom in. Det är sällan pudersnö här i Skåne så jag saknade verkligen, VERKLIGEN torktumlaren som jag pensionerade för några månader sen, när vi kom in. Men ändå helt klart värt det.
Sen har det kanske inte varit fullt lika fridfullt resterande av kvällen. Skulle man kunna säga. Fast det gör inget. Det har ändå varit mer harmoni än bråk idag så jag är nöjd i mamma-hjärtat.. Neo gick ut som ett ljus för en timme sen, Melvin lär nog inte somna alltför sent sen heller och jag? Jag lär somna hyfsat ovaggad jag med..

Nu rundar vi av med lite "Gladiatorerna" (Melvins val, inte mitt ska jag väl tillägga även om det inte direkt gör "ont" att titta. Vältränade män i trikåer liksom? Jag är inte mer än kvinna. Ytlig? Japp.. Det får man vara ibland...), en stor kopp te och stickning. Håller på med en mössa till Neo. Lite efter eget huvud så vi får väl se hur det går? Det kan bli vad som helst. Har noll tålamod med stickningen just nu. Är i en riktig svacka med inspirationen faktiskt. Så det kan mycket väl sluta som ett mobilfodral oxå... Eller i soporna...

Härliga lördag..

2012-01-21T10:10:00.001+01:00

...ungefär. Jag fick ju sovmorgon idag. Ända till 05.55. Då tyckte Neo att det var tid att kliva upp så jag fick både glasögon och mobiltelefon levererad på min huvudkudde. Ackompanjerat med det numera obligatoriska "WAAOOWW!!" när jag snubblade ur sängen. Jag får väl erkänna att jag inte var ett dugg pedagogisk under de minuter det tog för mig att starta tv:n och bädda ner mig och unge i soffan igen. En halvtimme senare kom Melvin. Men va f*n?? Här låter man ungarna vara uppe lite längre för att det är fredag kvällen innan. Och vad får man för det på lördagen? Snortidig uppstigning och tjat om frukost innan jag vet var jag har arslet.... Ingen bra start. Å andra sidan. Jag borde seriöst veta bättre efter två och ett halvt år med Neo i mitt liv.

Men.. NU har det rättat upp sig. Jag har fått i mig "en och annan" kopp kaffe, tvätten snurrar, morgonracet är gjort och jag vet var jag har gumpen för att jag helt enkelt sitter på den. Nu är ju frågan bara, vad ska vi hitta på idag? Det får inte kosta för mycket (januari är väl en läcker månad?) och det ska passa hela lilla familjen? Det vill säga; En två-åring med energi tillräckligt att driva en mindre småstad och en åtta-åring som är... ..som en åtta-åring brukar vara. Trumpen men ändå sugen på att göra något. Lägg på en 30 plusare som är något mellanting av de två första. Och ni har en hyfsat intressant utgångspunkt.

Skogen kanske? En filt, några muffins från frysen och varm O´boy? Så får Vargen lite skogslukt i nosen på köpet? Hmm.... Japp. Det får det bli! Mot Skogen!!!

Kanske lite fånigt...

2012-01-20T19:09:00.002+01:00

...men jag äter ytterst sällan pizza. Det blir nästan uteslutande bara när jag har barnen. Och skälet till det? Jag tycker helt enkelt inte det är gott att äta pizza ensam. Nu drabbar det "ingen fattig" så att säga. Jag överlever vintern ändå. Hur kall den än nu kan tänkas bli. Men oavsett. Så att äta pizza ensam? Det känns liksom lite patetiskt. Sitta framför tv:n och mata in en pizza? Lite av en klassisk singelsituation på något sätt. Jag slevar hellre i mig en tallrik med flingor och fil vid vasken eller tar fram en matlåda ur frysen än att äta pizza ensam. Som om det skulle vara mindre patetiskt egentligen så visst är det en smula fånigt men sån är jag. Jag är rätt fånig. Ifall nu någon missat det. *ler*

Fast ikväll? Så äter jag pizza, för jag har finfint sällskap!

Melvin är på kalas och där skulle dom äta pizza tydligen och när Neo hörde ordet "pizza" utropade han glatt;
"PIIIIIZZZAAAA!!!!!!!!" Så va fasen? Åt helv.. med dieten ikväll! Jag och lill-generalen delade på en pizza. Å andra sidan så blev det inte nämnvärt osunt ändå. Grabben kan verkligen käka pizza!! Och dessutom så fick jag för första gången konkurrens om pizzasalladen! What?? Med ett nöjt leende och ett; "Mmmmm.." mumsade han i sig nästan häften. Jaha.. Liksom. Känner mig nästan lite snuvad på salladen. Rättade upp det med att ösa en massa vitlökssås på pizzan. Jag lär inte få några fästingar eller myggbett inatt.

Allt har rullat på i behaglig takt idag. Dessutom så har solen lyst på mig (eller.. förmodligen på några fler än mig men jag väljer att tänka det var på mig... Trevlig tanke på något sätt.) och jag blir bara så där bubbligt vårlig så fort solen visar sig den här sidan av nyåret! Det är vinter än. Det är jag fullt medveten om men man kan liksom "lukta" att det går på rätt håll en dag som det varit idag. Känner mig nästan förälskad. Känslan är snarlik. Nynnar till musiken i bilen. Oberörd av allt folk på Maxi. Neos kink går mig obemärkt förbi. Den nivån har jag legat på. Härligt!

Men nu tänker jag glida ner i soffan och mysa med mina Generaler!

Ha en riktigt härlig kväll alla Fina!

Alltså...

2012-01-20T05:45:00.002+01:00

..om det är okej för er? Så tänker jag ge järnet nu. Min plan är följande;
Jag dricker upp mitt kaffe. Lämnar lugnt två glada och nöjda ungar på dagis/fritids, härja med mina kollegor och "di gamle" på jobb ett gäng timmar, glider inom Maxi och köper "fredagsmys" Hämtar hem kidsen igen, för att bara mysa och ha det så där himla gott tillsammans. Det är min plan. Hoppas den känns ok för er oxå. Den känns suverän för min del.

Men jag skulle tro att det blir som följer;

Jag sväljer mitt sista kaffe, jagar Neo en sväng på den obligatoriska "jag-ska-INTE-ta-på-mig-nån-blöja-eller-andra-kläder-heller-för-den-delen-rundan". Som troligen kommer att sluta med; "mamma-ger-upp-och-går-iväg-med-allt-och-Neo-ångrar-sig-och-springer-efter-och-vill-plöstligt-klä-på-sig"-rundan".
När väl "alla två" barnen (känns som en hel flock strax innan sex på morgonen...) är klädda och kommer ut genom ytterdörren så upptäcker jag att jag måste skrapa rutorna på bilen (kanske ska starta den nu INNAN jag börjar jaga Neo? Men.. det vore ju ingen sport, egentligen...). Melvin glömmer sin ryggsäck så jag får köra runt kvarteret en runda för att springa av och hämta väskan.
Jag lämnar kidsen lite så där lätt svettig och stressad och landar sen på jobb med en "ge-mig-kaffe-NU"-min. Har förvisso rätt kul på jobb, det har jag alltid. För att sen kasa in på Maxi med resten av Helsingborgs småbarnsföräldrar, pensionärer och andra typer av folk som är där för att köpa fredagsmys som sällan infinner sig ändå. Men prova går ju, hoppet är det sista som lämnar en. Måste dessutom köpa present till ett kalas som är ikväll. Jag är som vanligt alltid ute i god tid.
Jag hämtar sen två trötta kids, pussar på dom i förbi farten och drar på mig mina mysbrallor. Glammigt värre och inte ett dugg fredagsläckert men jädrar va skönt!
Neo är förmodligen "kreativ" och ger sin mamma lite mer jobb. På något sätt, återstår bara att se hur. Lär förvisso skratta rätt gott åt det. När jag suckat klart över det vill säga.
Lämnar på kalas. Och hämtar på kalas. Melvin är trött men nöjd med kvällen och så landar vi i soffan som några disktrasor. Helt färdiga som artister. Men med en hel härlig ledig helg framför oss!

Det är väl det troligaste scenariot. Så jag reser mig nu. Lika bra och kavla upp armarna och ta tag i det, full gas och sen ökar vi! :)

Ha det fantastiskt alla!

Ps. Hittade den här bilden inne hos Jempa, har sällan skrattat så mycket åt en bild som jag gjorde då. Men så är jag en lättroad själ förstås. Ds.

Det ska börjas i tid.

2012-01-19T08:04:00.004+01:00

"Meeeennn?? Jag kan inte ha de här byxorna mamma!!"

*jag har bara fått första koppen kaffe i mig och fattar lite trögt*

"Vaa??"
"De ser ju ut som jag har jättetjocka lår!!"
"Vaaa?!"
"Jag kan inte ha dom. Jag får ta andra.."

*min hjärna börjar så smått förstå vad vi eller rättare sagt Melvin, diskuterar*

"Du har inte tjocka lår!!"
"Det ser ut så."

*Nu drabbas Melvin förmodligen av lite dåligt samvete eftersom byxorna faktiskt är helt nya.*

"Jag kan ha dom hemma ju. Dom e rätt mjuka ju."
"Ok. Tänker inte tvinga dig. Men du har inte tjocka lår!"
"Byxorna gör så det ser tjockt ut.."

*Jag lägger ner diskussionen och tar mer kaffe, känns som det kan behövas*

Melvin är åtta. Och redan nu börjar han ha koll på hur det "ska" se ut när det kommer till kläder. Jag kan delvis förstå honom. Jag hade själv inte tagit på mig ett par byxor om jag tyckte det såg för jävligt ut. Men ändå? Han är åtta. Känns som jag kan få uppleva en intressant och framför allt, lång tonår...

Skaffa ett gymkort? Kanske?

2012-01-18T15:45:00.000+01:00

Är lite sugen på att börja träna... (jag vet.. jag borde tappa ett par kilo bara av att jag tänker tanken..) men va fasen? det är ju verkligen skitdyrt! Strax under 5000 för ett år. På ett av de billigare ställena. Strax under 400 spänn & på vissa ställen mer/månad. Det är nu jag måste ta mig en funderare..

Låt säga att jag i bästa fall tränar 10 gånger i månaden? För under barnveckorna är det lite körigt att komma till träningen. Då blir det kanske bara en gång den veckan. Om det finns barnpassning på stället vill säga. Annars är det än svårare. Jag har redan idag dåligt samvete (jag vet det oxå.. jag borde inte ha det, nöden har ingen lag men ändå..) över att barnen är på dagis/fritids så pass mycket som dom är nu. Jag har inte samvete att låta dom vara där ännu lite mer "bara" för att jag ska träna. Jag funkar inte så. Dom är bara små en gång. Varannan-vecka-livet gör att jag missar tillräckligt av dom ändå. Så.. Alltså kan det bli så att jag uteslutande bara tränar de veckor det bara är jag och Vargen hemma. Då blir det än dyrare per pass. Är det värt det? 400 kronor i månaden? Det är ändå en slant. Som jag måste ta från något annat. Marginalerna är inte superstora när man är ensamstående. För 400 kronor får jag guldkant på tillvaron för mig och barnen. Å andra sidan. Mina höfter som börjat "gnejsa" lite igen hade mått bra av lite stryketräning. Ryggen som just nu är problemfri men i mitt yrke utsätts den för påfrestningar allt som oftast även om jag försöker jobba rätt. Allsidig gruppträning och/eller stryketräning hade varit bra för det oxå. Jag kommer att må psykiskt bättre för att jag "gör något" för mig själv och ingen annan. Och så vidare. Och så vidare.

Eller ska jag snoka upp en "ny" crosstrainer på Blocket för låta säga 1500 och fortsätta träna här hemma och ta mina långa rundor med Vargen i skogen eller runt byn? Det funkar och jag mår bra av det oxå. Dessutom står en crosstrainer inte och tickar pengar om jag skulle tappa lusten några veckor och bara går med Vargen. Jag vet ju hur jag funkar. Det är kul ett tag men jag tappar lätt motivationen. Då snackar vi dyr träning. DET om något, hade retat ihjäl mig.. Får nog grubbla ett tag till på detta tror jag.

Lyckad formulering?

2012-01-18T07:59:00.002+01:00

Man kan undra hur man tänkte här? Jag hoppas verkligen att dom formulerat sig så här medvetet. Annars är det riktigt illa....

Jag fick för övrigt den här bilden på mobilen igår. Jag antar att man kan tolka det på olika sätt? Jag väljer att tolka det som att min storebror månar om sin älskade lillasyster som är singel. Som en nödlösning. Det var bara att säga till så fick jag telefonnumret av honom. Visst var det kärt av honom?

Inte alls konstigt...

2012-01-17T16:06:00.000+01:00

...att jag har varit lite bakvänd och fumligt idag... Haft strumporna på respektive fel fot. Högerstrumpan på vänsterfoten och vice versa.

Kanske därför jag känner mig lite lätt uppgiven ochdisträ oxå? Utan egentlig anledning så ser jag ingen ände på saker och ting ikväll. Tur jag har nära och kära som lånar ut sina öron och lyssnar en stund.

Ska prova och ta av strumporna med. Kan vara värt ett försök menar jag. Tända lite ljus här hemma och pussa ett par gånger extra på mina barn ska jag absolut göra iallafall.

Nu vet jag varför...

2012-01-16T15:41:00.001+01:00

Jag satt och surfade runt inne på CDON. Och fråga mig inte hur men jag snubblade över den här;

Är ingen älskare av tidigare morgnar. Nu vet jag varför. Jag äger ingen rosa, hjärtformad väckarklocka med Justin Bieber motiv... Kan det vara lösningen? Kommer den att göra så att jag studsar upp ur sängen kvart över fem om morgnarna med ett stort leende?

Eller... ...så är det högst osannolikt. Tänk själv? Bli väckt av en gammeldags väckarklocka? En rosa? Och dessutom med Justin Bieber på??? Skulle inte tro det va... Hade förmodligen slängt ut skiten. Utan att öppna fönstret först....

Och sen kan man ju fundera vidare på hur jag kunde hamna där på den sidan när jag började med att leta efter säsong två av mitt nya beroende; Sons of Anarchy? Från laglösa Mc-knuttar till Justin Bieber? Känns inte som ett helt logiskt surfande. Inte på den här datorn iallafall. Dessutom bloggar jag om det?

Mycket märkligt. Det här håller inte. Tror jag ska ta mig en morot (sugen på choklad men ni vet... ajabaja.. Inte lördag idag...) och fundera över vad som klickade så snett? Bjuder på en bild som får rätta upp allt sockersöta och välkammade som den där klockan förde med sig in i den här bloggen..

Godbiten Jax från Sons Of Anarchy.

Det är som det ska...

2012-01-16T00:32:00.002+01:00

..tycker både Vargen och jag. Barnen är hemma. Vi är lilla familjen igen. Och jag sitter ensam i soffan övergiven av Vargen.
Till en början tog jag det som en tilfällighet men nu när jag observerat Vargen ett par veckor så ser jag tydligt ett mönster i hans beteende. När barnen är hemma och dom somnat för kvällen så är Vargens plats i fotändan av Neos säng. Som den tysta och trogna kompis och trygghet han är.

Jag har gått min runda nu. Lyssnat på barnens lätta snarkningar. Lagt rätt en nalle som är på villovägar. Pussat lätt, lätt på en mjuk panna. Smekt en kind och lagt om ett täcke. Hela mitt inre är fullt av känslor. Jag är så stolt och så rörd över det faktum att jag kan titulera mig som mamma till två så fina ungar. Vilken oändlig tur jag har haft och har...
I den här stunden finns inga konflikter. Bara harmoni och en känsla av att vara riktigt hel igen. Jag tittar på mina ungar och längtar efter att se dom le mot mig. Höra deras röster. Vara där och just nu med dom på alla sätt jag kan och får...

Älskade ungar... Som en annan klok kvinna i min direkta närhet säger till sina barn...

Jag älskar er ända till månen och om igen...

Då va det söndag....

2012-01-15T09:43:00.001+01:00

Egentligen har jag inte tid att sitta här och knappa på tangenterna. Vill bara smita in och önska er en härlig söndag. Slänger med ledmotivet till den nya Hamilton-rullen, I nationens intresse, med Sveriges alldeles egna lilla "riksbuse"; Persbrandt.

Som för övrigt är en rulle jag måste se. En supertränad Persbrandt som räddar Sverige? Kan liksom inte bli helt fel. Snubblade över låten här nere inne på Rocknytt. Och log lite när jag läste vad som sas om låten;

"– Det är en hård låt, mycket hårdare än vad Takida är i normala fall. Om du jämför med den Takidalåten som spelas mycket på radio nu, You learn, är den här låten brutal men den passar till filmen, säger Johan Ramström till barometern.se"

Tja.. Man kan säga en del om låten men orden brutal och hård är väl inte dom jag använt? tAKiDA är inte det hårdaste gänget jag har på Spotify, om man säger som så... Men.. ..man ska inte vara "rock-snobb", smaken är som baken, det finns olika sorters rock och den här funkar, jag stampar takten. Den kommer med all säkerhet att spelas sönder på reklamkanalerna. Och jag kommer att städa alldeles galant här hemma med den i högtalarna eller sjunga till den i bilen. Sen är jag ju svag för tAKiDA´s Robert Pettersson. Hans röst är helt enkelt behaglig att vila öronen mot...

Nu ska jag skynda vidare i dagens agenda. Har lite att stå i innan jag ska jobba. Och ikväll när jag kommer hem? Då är Generalerna på plats här hemma så jag kan "snuffa" och pussa på dom lite grann, eller jag kommer nog att göra det mer än lite om jag ska vara ärlig, underbart ska det bli iallafall!!

Ha en skön söndag, krama varandra i trafiken!

"Because...

2012-01-14T17:06:00.041+01:00

..Im worth it".. Som det så bekant heter. Jag menar? Jobba hela dagen, bara hem och vända för att sen åka och shoppa med bästa M och på det runda av med en tripp till Maxi. Lägg på massor av morötter och sunt leverne i en hel vecka och Yepp!! ni kan hoppa upp och sätta era små rumpor på att jag är värd det! Det är lördag. Musiken är på. Mysbrallorna med. Vinet upphällt och tja.. Livet är rätt ok. Imorgon kommer Generalerna hem. Vilket verkligen är på tiden. Har fått egentid så det står mig upp i halsen. Nu vill jag ha Ungarna-tid.
Men först ska jag packa upp allt från Maxi. Vilket kan ta sin lilla tid. Men det gör inte så mycket. Har ju proviant så jag ska nog reda ut det. Den uppmärksamme noterade kanske att det faktiskt inte var det största chokladet jag köpt? Eller att skålen inte var proppfull? Inte? Nähä.. Så mycket för att jag var präktig och måttlig... Men så är fallet. Behöver jag bli orolig? Jag kan alltså inte ens frossa med stil utan tänker "måttligt" där med? Fortsätter jag så här kommer jag att sluta som en sån där Playboy-brud.. Ha både kaninöron och fluffig svans men jag skulle tro den läckra kroppen uteblir. Jag är några år sent på det. Skulle man kunna säga. Å andra sidan? Om Hugh Hefner ingår i det där kanin-kitet? Så klarar jag mig rätt bra med att sluta som en hyfsat välsvarvad morsa!

Men nu får ni ursäkta... Jag måste fylla på vinglaset och öppna mitt choklad.

Ha en fantastisk kväll alla!

2012-01-13T14:24:00.000+01:00

Det kom in idag! Lite underlig känsla att se sina egna ord i tryck *wow och oj!!* liksom...

Livet är en strid.. ;)

2012-01-13T09:33:00.002+01:00

Alla dessa prövningar.. Här har man liksom fått för sig att vara lite sund, ja DÅ står där en bamsekorg med godis på jobb till oss i personalen. Jamen tjena... Tack. Faktiskt. Det var ju.. kärt? (så klart att det är, supergulligt av personen som gav oss den men ni inser ironin i detta va?) Där var nog inget gott godis alls. Tror jag. För jag vände på klacken och gick. Tog en apelsin istället.
Och ifall ni undrar? Så är inte apelsin i närheten så mentalt tillfredställande som låt säga... Sjöfrukter? (vilket jag, givetvis, hann notera att det låg i korgen, man har ju trots allt selektiv syn vad det gäller sådant!)
Jag menar; Apelsin? Eller Sjöfrukter?

Själen blir helt klart varmast och lyckligast av Sjöfrukter. Så en apelsin blev lite raskt två apelsiner och jag får väl erkänna (men det tar emot!) att det funkade för det fysiska sockersuget. Nu var ju korgen strategiskt placerad vid våra datorer där vi sitter och dokumenterar. Väldigt behändigt på något sätt. Men jag rörde inget. Jag borde faktiskt gå ner ett par kilo bara för det. Det hade inte varit mer än rättvist. I min lilla värld.

Ny platta på gång från geniet Thåström, det gillas! Nya singeln har ni här;

Inget som man inte hört innan från honom men ändå riktigt bra! Nu ska jag bege mig ut med Vargen en sväng. Solen lyser, det är liksom upplagt för att vara hurtig.

Ha en riktigt bra Fredagen den 13:e mina vänner! Må oturen hålla sig ifrån er! Kram På Er!!

Det som är gammalt för en annan...

2012-01-12T09:42:00.001+01:00

..blir nytt för mig! Min käraste lillebror ville byta soffa. Eller egentligen var det nog hans söta fru och min svägerska, som ville det mest. Men oavsett som så var det en ny soffa på gång för dom. Och jag köpte deras gamla. Så fick jag oxå en ny soffa så att säga. Alla blev glada. Kanske inte min lillebror som fick hjälpa till att bära och som muttrade något i stil med; "Va f*n e där för fel på vår gamla soffa..." Jag älskar min lillebror men han är man och jag skulle tro att han inte riktigt förstår det där med soffor. Eller sin fru. Kan vara vilket som. Jag låter det vara osagt.
Jag är i alla fall glad att dom skulle byta och är jättenöjd med min nya soffa. Den blev perfekt i mitt tv-rum. Lite före och efter bilder kanske?

Före...

Och Efter...

Det är inte riktigt klart än. Tavlan och taklampan måste flyttas. Och jag ser ju att jag nog måste ha ett annat tv-bord. Och matta. Vilket förmodligen innebär en tur till Ikea. Vilket inte gör för mycket, måste ändå fylla på mitt värmeljus-lager. När jag konstaterade detta inför min lillebror så utbrast han;

-Det är just DÄRFÖR jag inte ville byta soffa!! Ni kvinnor kan liksom inte BARA byta en soffa. Det startar en kedjereaktion och allt annat MÅSTE oxå bytas!!! *klampar ut i hallen*

Jag ställer mig helt oförstående till det här påståendet. Vad då "vi kvinnor"? Det ser ju vem som helst att det inte riktigt passar in? Oavsett kön? Eller?

Busenkel Kycklinggryta!

2012-01-11T17:00:00.002+01:00

Att jag inte är nämnvärt förtjust i att laga mat har kanske nämnts här i bloggen. Jag kan laga mat. Men det är direkt skittråkigt. Framför allt när jag inte har barnen hemma. Då är det fullständigt meningslöst i min lilla värld. Att först stå och kocka en halvtimme för att sen äta det på fem minuter och sen stå med all disken efteråt? Ehh.. Nä... Det tilltalar mig inte alls och händer därför inte allt för ofta. Jag lever på resterna som jag fryst in från veckorna då jag gör middag med barnen.
Men idag tyckte jag liksom inte att något av det jag hade i frysen passade suget i magen. Jag stod en stund och tittade in i kylen, kollade igenom frysen och finurlade lite. Och svängde ihop en gryta. Bara så där liksom och tyckte nästan det var lite roligt. Jag kan om jag vill. Den blev till och med riktigt god. Framför allt snabblagad och enkel.

Snabba kycklinggrytan! (2 portioner)

2 st kycklingfileér
1 paprika
Lite färska champinjoner (så mycket som man tycker om så att säga)
2 dl skivad purjolök
1 skivad vitlöksklyfta
2 dl Ica´s lätt creme frache paprika/chili

Tärna och bryn kycklingen. Lägg i en gryta. Skiva upp grönsakerna och fräs dom en runda på järnet dom med. Lägg i grytan. Häll på creme fraichen, salta och peppra lite och HEPP! så är det klart. Servera med ris och grönsaker. Det blev middag och två matlådor till mig.

Den uppmärksamma notera moroten... Det är fint med morötter. Jag kommer att bli brun som en pepparkaka till våren när jag är ute och gräver i trädgården så som jag knaprar morötter. Men sockersuget har börjat att släppa. Skam den som ger sig!
Sen att jag fortfarande skulle kunna donera en bit av min lever för låt säga ett kexchoklad? hör inte hit. Men det är mer ett mentalt sug än ett fysiskt egentligen. Och med tanke på att min kyl innehåller mer grönsaker än till exempel vin och öl, framför allt med tanke på att inte barnen är hemma, så förtjänar jag nästan att gå ner ett par kilo bara därför faktiskt.

Hej och hå så hurtig jag är...

En rejäl utmaning!

2012-01-11T11:20:00.005+01:00

Mailade ju iväg mitt inlägg om undersköterska-jobbet för ett par dagar sen. Och fick det i retur med kommentaren att det var för långt. Vilket jag anade. Men att korta ner en text från 9000 tecken till 2500 tecken är inte helt lätt. I mitt tycke är "originalet" redan väldigt nerskalat. Det finns så oerhört mycket mer att berätta och tycka till om när det gäller äldreomsorgen och min yrkesroll.

Men jag vill ju ha iväg något så jag satte mig igår med det. Och fick inte ner ett ord! *suck* Jag har ju orden inom mig men att få ner dom över tangenterna? Det gick bara inte. Skrivblock så det sjöng om det... Lysande!

Slutade med att jag "något" frustrerad stängde ner datorn, slängde mig i soffan och tittade på tv istället. När jag sen stod där med tandborsten och glodde på mig själv i spegeln så började orden liksom komma lite i skallen. Så som dom gör när jag vet att jag har något bra på gång. Så jag startade upp datorn igen, läste igenom det långa inlägget och skred till verket. Bara skrev till en början och började sen korta ner och formulera om ännu mer. Strax innan två i natt kände jag att jag hade något jag kan vara nöjd med. Nu har några vänner, både undersköterskor och vanliga "civila" ;) fått läsa igenom och fått komma med synpunkter på det. Texten är korrigerad ytterligare lite grann och mailad. Nu ger det sig om det blir godkänt. Men det här var vad det blev av det:

"Jag arbetar som undersköterska och känner att jag vill ge en annorlunda nyans på medias rapportering om äldreomsorgen. Min nyans. Den som faktiskt inte innebär understimulans, förvaring och undernäring som det så ofta skrivs om.

Jag och mina kollegor känner empati och medlidande. Vi möter personer när dom är som svagast. Drabbade av en stroke, försvunna i demenssjukdom eller bara svaga av levda år, det spelar ingen roll. Det är nuet som räknas för oss. Vi hjälper dem med sådant dem INTE kan. Det andra, det dem kan, försöker vi bevara, med stöd och uppmuntran. För att en människa trots allt mår bra av känslan; "Jag kan!"

Vi har, tyvärr, inte tiden att varje dag sitta och samtala med vårdtagarna. Istället stjäl vi pratstunder. Små stunder när vi hämtar mediciner, när vi smörjer fötter eller när vi möts i korridoren. Ibland tar vi oss helt enkelt tiden. Annat får vänta. Om personen vill. Det är inte alltid. Är man nära 90 år så kan det vara skönt att få vara ifred och grubbla över livet man levt. Men jag har haft många fina, innerliga samtal som jag bär med mig. Vi lyfter ständigt fram små saker som en liten whiskey till kaffet, lite fint på borden när det är helg eller en bukett blommor på borden om sommaren. För att det så väl behövs för att uppväga allvaret som trots allt hela tiden finns där, den sista tiden av Livet.

Den välgrundade kritiken vi får är välkommen. Av den blir vi bättre och hittar nya vägar mot att kunna ge ännu bättre vård. Som undersköterskor får vi då och då bekräftelse på att vi gör ett bra arbete av dem som räknas i den här debatten nämligen vårdtagarna. Deras varma ord är vår drivkraft. Där hämtar vi energi att fortsätta. Vi kan alltid bli bättre. Det finns fel och brister i äldreomsorgen och det är djupt tragiskt när det händer, för det får inte hända. Men allt är inte elände och misär i äldreomsorgen, långt ifrån! Det finns även värme och glädje. Det finns engagerad och kunnig personal.

Jag har aldrig ångrat att jag utbildade mig till undersköterska. Visst finns det tunga dagar men då lyssnar jag till en underfundig gubbes historia om barnbarnet eller diskuterar kungens äventyr med damen i rummet sidan om. Det är dem "De Gamle" som gör att jag, trots usel yrkesstatus och all kritik, stolt svarar; "Undersköterska!" när någon frågar "Vad jobbar du med?"

En riktigt inspirerande och rolig "biverkning" av mitt inlägg är alla "Hejja-rop" jag får av kollegor, familj, vänner, er läsare här på bloggen, ja till och med av min chef som fått "nys" om inlägget. Det gör mig både lite generad och pirrig i magen av glada känslor. Att mina ord nått så många på något sätt? Att dom kan beröra andra? Hisnande och fascinerande på samma gång. Stort tack till er! Utan er feedback och era kommentarer så hade det inte varit lika roligt att skriva, det ska ni veta!

Nu ska jag ta tag i min lediga dag lite grann. Köra ett ärende först och sen dra till skogs med Vargen. Solen är framme och jag tänker benhårt ignorera mina skitiga fönster idag med. Planen är nämligen att bara pilla navelludd och rå om mig själv!

Kram på Er!

Ds. Måste så här i efterhand tillägga att jag fick svar från tidningen. Det kommer att publiceras! Det är "bara" några rader i Min Mening men det är mina ord och mina åsikter och tankar som kommer att tryckas och det är en sju jäkla kick! Wow... *myser* Ds.

Kanin-varning...

2012-01-09T18:07:00.000+01:00

Experterna skojar inte när dom propagerar för att kondition och styrka är en färskvara. Att det måste underhållas. Med underhåll så menar dom helt uppenbart inte alla gånger man lyfter vinglaset på en fredagkväll eller den lilla sit up:en man gör när man böjer sig fram för att ta en bit choklad eller två ur skålen på tv-bordet. Ifall ni undrar. Höll på att avlida efter en kvart på crosstrainern. Så nu sitter jag här och knaprar på en morot och försöker visualisera mig som en slank och smidig puma i löpslingan om ett par månader. Tankens kraft lär vara stor. Så jag knaprar på en morot till och tänker jättemycket. Och konstaterar, återigen, att påståendet om att grönsaker och frukt skulle hjälpa mot godissug? Det är bara lurigt buffel och båg från grönsaksgrossisterna för att dom ska sälja mer grönsaker. Morötter må ha många användningsområden men dom som påstår att morot (eller andra gröna nyttigheter), hjälper mot gravt godissug, dom har aldrig varit riktigt, riktigt godissugna...

"Lämnat barnen"-bakis...

2012-01-08T20:34:00.001+01:00

Här skulle jag kunna skriva en massa. Om jag bara fått ordning på orden. Jag känner och tänker men får ingen ordning på alltsammans så jag kan få dom vidare ner över tangenterna.
Barnen är lämnade hos sin pappa. Och huset ligger tyst. Ikväll är den tystnaden irriterande påtaglig. Den svider liksom lite. Kan kanske vara därför. Eller så beror det inte på det, utan en massa annat och ingenting på samma gång. Skit oxå. Skulle man kunna säga. Just det där "ingenting" är frustrerande. Men egentligen är väl rätt ord "Ingen" och därmed avsaknaden av Någon? Får fundera vidare på det.

Vad jag däremot gjort ikväll är att maila iväg följande inlägg; Undersköterska och stolt över det till Helsingborgs Dagblad. Jag har funderat till och från på det sen jag skrev inlägget i torsdags och efter era kommentarer till det och diskussioner med mina vänner så är det iväg. Återstår och se om det publiceras. Jag hoppas det. Fast det kittlar lite i magen att skicka iväg mina ord trots allt. Är det jag som är "Fröken Rödstrumpa" nu? Som tjoar på barrikaderna och bränner bh:ar? Det sistnämnda hade funkat dåligt i mitt fall, behöver min bh väldigt väl. Jag är ju enligt Melvin så "jävla gammal" att naturen tar ut sin rätt numera. Man har väl knappast en "yster" byst. Men för övrigt? Kan det ge min yrkeskår bättre status så varför inte?

Vidare har jag gjort slag i saken och bestämt mig för att försöka fimpa mitt sockerbehov. Måste styra upp det lite. Ska bara äta upp det choklad som ligger i skafferiet först. Så jag inte har något som ligger här hemma och frestar. Det är ju trots allt synd om det ligger och blir gammalt bara för att jag får det här rycket, inte sant? Men sen så. Det är ju måndag imorgon. Den berömda; "Nu-jädrar-börjar-mitt-nya-sunda-liv!"-dagen. Vet att det kommer att gå lysande. Tills jag ska ha mensen. Sen är det kört. Chokladbegäret kommer punktligare än Posten. Man kan ha världens bästa motivation och sen sätter ens egna kropp krokben för en. Tackar för det kroppen. Bara och börja om igen. "Never Ending Story" på mitt egna lilla vis. Samma som att Neo tar fram leksaker och jag plockar undan dom. Men det är rätt tryggt ändå, så bekant och invant på något sätt. Inga överraskningar här inte.
Hade nu mensen, mot förmodan och alla naturens lagar, varit försenad och Neo plockat upp sina leksaker?? Så hade jag behövt all choklad som går att uppbringa och jag hade struntat högaktingsfullt i eventuella sockerberoenden. Minst sagt...

Så... Ha nu en riktigt mysig söndagskväll mina vänner. Tack för visat intresse och va rädd om era nära och kära! Ge dom en extra puss och kram bara därför att!

Älskar dig oxå! Tror jag...

2012-01-08T09:46:00.001+01:00

Jag går här hemma och plockar så där som man gör på morgonen. Bland annat så vattnar jag mina krukväxter. Melvin som sitter vid datorn i tv-rummet vänder sig om och tittar tyst på mig när jag håller på.

-Va e de? undrar jag.
-Inget... men han fortsätter tyst att titta på mig när jag donar.
-Mamma?
-Mmmm...
-Du köpte en ny blomma igår?
-Mmm... hur så?
-Hur mycket fyller du i år?
-35...
-E det därför?
-Vaaad?

*jag hör hur Melvin börjar att fnissa*

-E de för att du blir jävligt gammal som du köper blommor och garn?

*ungen frustar av skratt där han sitter vid datorn*

-Men va f..???!! Håll truten annars blir de inge godis mer så länge du bor hemma!! *skrattar gott jag med*

Sveriges television...

2012-01-07T12:46:00.003+01:00

..flörtar med hårdrockarna runt om i landet. Förra hösten bjöd dom på maratonsändingen av Big 4 (Megadeth, Anthrax, Slayer och Metallica.) när dom spelade på Ullevi. Under den här veckan har dom bjudit på allt från starten av en dokumentärserie om hårdrockens historia till en dokumentär om U2 till en konsert med AC/DC. Ikväll är det tid igen. Då blir det en dokumentär om Thåström. Man kan undra varför? Har det anställts en hårdrockare i programinköps-avdelningen kanske?

Men mig gör det inget. Äntligen får man valuta för tv-licensen man pyntat i alla år. En shysst bonus är att man slipper all reklam som hackar sönder alla program i de andra kanalerna...

För övrigt så bakar jag lite idag. Provar recept ur boken jag fick av Fina A. Det är en "sån där dag" idag. Inget känns direkt kul. Men att baka piggar alltid upp. Om inte annat så är det en mental utmaning att baka efter nya recept när man har hjälp av Neo. Han är, minst sagt, blixtsnabb till att "hjälpa till". Det gäller att ha stenkoll så han inte häller i ett extra mått mjöl eller liknande. Med hans hjälp glömmer man liksom bort att känna sig "off"...

Hunk? Ja.. Absolut!!

2012-01-07T00:07:00.001+01:00

Helt ärligt.. Jag skulle i en blinkning, utan vidare, byta mina raggsockar, soffa och jycke.. eller njae.. kanske inte Vargen, vi tar chokladen istället och kammat håret och dragit in magen för en helkväll med den här och hans flaska.. Jag menar vad kan gå fel? Tillräckligt många snapsar i honom så är jag ju det läckraste som kan gå i ett par skor/raggsockar...

Men å andra sidan? I min lilla värld? Så hade han förmodligen blivit tokfull, suttit och gullat med en av katterna istället för med mig för att sen somna lite läckert dreglande på en av mina kuddar i min soffa..

Solen..

2012-01-06T17:09:00.004+01:00

..har för en gångs skull visat sig idag. Känns som det var en evighet sen.

Och det är ju trevligt även om jag blev påmind om hur förbaskat skitiga mina fönster är.. Jag funderade en mikrosekund eller två på att faktiskt ta tag i och putsa dom men kom fram till att dom klarar av att vara skitiga ett tag till.

Vi har nämligen mest bara skrotat här hemma. Tagit oss en sådan dag. Det är så skönt ibland. Men vi har inte legat helt på sofflocket trots allt. Jag har förberett Melvin på det hela veckan. Det måste man nämligen om man ska kunna för en rejäl städning av Melvins rum. Det vill säga; det var tid att kasta en massa saker.

Jag hade ingen aning om att en enkel gråsten, en pinne och ett par kottar kunde ha ett sådant affektionsvärde? För att inte tala om hur mycket en streckgubbe som Melvin ritade när han var tre eller så kan betyda? För Melvin alltså. Jag hyser inte samma kärlek till prylarna. Är till och med ganska osentimental skulle jag tro. Min allergi mot en massa skitsaker som ligger på hög, är större än kärleken till en teckning som man i bästa fall, eventuellt, ens kan kalla en teckning.

Jag rustade mig med kassar och ett oändligt tålamod innan jag skred till verket men det gick rätt galant måste jag säga. Jag fick faktiskt lov att härja rätt fritt i skåp och lådor. Sen att jag kastade ytterligare en del när han vände ryggen till är bara en bonus som han inte vet något om. Lite elakt men jag var tvungen att vara drastisk. Nu kan man röra sig inne på hans rum. Han har till och med plats i sina lådor. Så han kan samla på sig nya "bra & ha"-saker. Som jag sen kan kasta om ett par år eller så.

Förutom detta då så har vi tagit det med ro. Ätit gott med mina föräldrar. Passade även på att ge oss ut för att tanka lite sol och få rosor på kinderna. Behövligt. Och mysigt. Fler såna här dagar energisnåla och harmoniska dagar tack!

Ha en go fredagskväll!

Undersköterska.. Och stolt över det!

2012-01-05T20:15:00.008+01:00

Jag jobbar som undersköterska. Ifall någon missat det. Och är stolt över det jobb jag utför.
Få har väl undgått debatterna som rasat runt äldreomsorgen under den senaste tiden. Den mest massiva kritiken har riktats mot en privat aktör inom sektorn, Carema Care. Röster har höjts om vägning av blöjor, liggsår som inte behandlas, isolering, undernäring, i vissa fall till och med svält. Diskussioner om hur vida vården ska få lov att drivas privat och i vinstsyfte som vilket företag som helst, har rullat fram och tillbaka.
Jag möter ofta kritik, nyfikenhet och en del frågeställningar, från både bekanta och från anhöriga till vårdtagarna jag och mina kollegor har hand om.

Jag är kommunalt anställd. Den kommunala vården drivs kanske inte för att så tydligt tjäna pengar som till exempel Carema men vår budget inom kommunen är likväl stram och under perioder har vi sparkrav på oss. Trots att vi så att säga inte ska gå med vinst. I det stora hela så tror jag, men jag vet inte säkert, att jag som kommunalt anställd jobbar under ganska så lika förutsättningar som Carema-anställda. Kommunen är inte mycket bättre än den privata omsorgen. Det finns missförhållanden inom båda aktörerna. Dock är jag är lyckligt lottad, för jag kan säga att jag inte upplevt något sådant. Eller hört några av mina kollegor berätta om det.

Men kritiken finns där som sagt. Och kritik är bra. Av den kan man skapa något bättre, hitta nya vägar och möta upp behoven på ett tillfredställande sätt. Men kritik ska vara välgrundad. Nu säger jag inte att anhöriga hittar på att deras mamma eller pappa har det dåligt på vårdboenden runt om i landet. Men jag vet oxå att mycket kritik som kommer, kommer av anhöriga som ytterst sällan faktiskt är på och med sina kära på avdelningarna. Dom kommer då och då och ser stickprov ur en verklighet som blir helt fel när det är greppat ur sitt sammanhang. Ibland bottnar det ur dåligt samvete. Ibland ur; "Vi betalar minsann för det här och då ska mamma ha hjälp med allt.." Så klart att mamma ska det. Med det hon INTE kan. Resten ska hon försöka göra själv. Med stöd av oss i personalen så klart. Vi finns alltid där. För dom gamla. Vi fångar upp och uppmuntrar så mycket vi bara kan. För någonstans så mår människan bäst av känslan; "Jag kan själv!".

Jag läste en insändare i Helsingborgs Dagblad för ett par dagar sen. Från en anhörig. Som försökt nå ansvariga för äldreomsorgen men misslyckats. Nu minns jag tyvärr inte vad det stod ordagrant i insändaren men andemeningen var att äldreomsorgen bara handlade om förvaring, undernäring och understimulans. Jag blev rätt illa berörd av insändaren. För så ser inte min verklighet ut.

De vårdtagare jag arbetar med går snarare upp i vikt från den dagen dom flyttar in. Plötsligt serveras det mat. På ett trevligt sätt. Det finns flera alternativ till frukost. Den som vill ha gröt får det. Vill man hellre ha fil eller yoghurt så får man det. En del vill bara ha en slät kopp kaffe och en hederlig limpamacka med ost, det fixar vi det oxå. Middag med mat som de flesta gillar. Alla kan inte tycka om allt. Precis som hemma. Men tycker dom inte om fisk, då får dom något annat istället. Märker vi att dom trots allt ändå tappar i vikt tar vi till näringsdrycker och försöker fresta till att äta lite mer. Dom får efterrätt dagligen. Hur många äter det hemma? Det fikas med kaffe och kaka varje eftermiddag. Och vi äter julbord, kalkonmiddag, ägg och sillfrukost på helgen, dukar fint fast det bara är en vanlig onsdagkväll ibland. Har man en whiskey i sin kyl inne på rummet så hjälper vi till att hälla upp en sån en ruggig eftermiddag. För att det ger lite guldkant och livskvalité.

Visst önskar jag att vi kunde samtala mer med vårdtagarna. Att vi hade ännu mer tid för jag kan tänka mig att det kan bli ensamt ibland inne på sina rum. Men vi gör vad vi kan, vi "stjäler" samtal hela tiden. Flera gånger om dagen. Kanske inte under en hel timme i sträck men pratar med dom det gör vi. När vi gör morgonbestyren, när vi kilar in för att hämta mediciner, när vi gångtränar, när vi kommer in med en bricka mat till någon som är sängliggande, när vi möts i korridoren och under måltiderna där vi ibland sitter med och äter. Ibland tar vi oss tiden, något annat får helt enkelt vänta, för att kunna sitta ner för ett bra samtal. När vårdtagarna bjuder in till det vill säga. Jag har varit med om riktigt innerliga samtal vid flera tillfällen. Såna som gör gott för både mig och vårdtagaren. Då jag i det ögonblicket vet att jag är på exakt den plats jag ska vara.

Då och då spelar vi Othello med den som klarar det, vi läser högt ur en tidning, det spelas Bingo-Lotto, visas film, hålls musikkafé, ordnas fester med jämna mellanrum och så vidare. Så visst finns samtalet och umgänget där. Men inte alltid. För ibland vill helt enkelt inte vårdtagaren. Vad kritiker ofta glömmer är att det är gamla människor vi pratar om. Dom orkar inte alltid. Vi kan fråga om dom vill gå med på underhållningen som ordnas varje vecka men dom kanske varken orkar eller ha lust alla gånger. Dessutom med personer som dom av nöden tvungen, delar hus med. Som dom själva inte valt att dela matsal eller allrum med. Som dom kanske aldrig någonsin velat umgås med när dom var unga? Men som nu, bara för att dom kommit på "hemmet" ska vara "Hej och Tjena" och "du" med?
Hade vi det? Som är "unga och raska"? Jag tvivlar på det. Jag skulle aldrig sätta mig inte med nån som jag anser är en idiot och spelar Bingo. Det glömmer man ibland. Man har inte alltid lust att vara social, oavsett ålder. Man tycker inte om alla bara för man går med rullator.

Trots att jag önskar det så hinner vi inte gå ut med alla våra vårdtagare under en fin sommardag men vi hindrar aldrig någon från att ta en promenad i vår trädgård, eller ner i stan för den delen, om dom kan själva. Sen.. återigen, långt ifrån alla vill gå ut. Trots att vi lockar. Och när då anhöriga är på besök så kommer dom bara med kritiken att deras förälder aldrig får gå ut, sitter sen inne på rummen, fikar lite och så kör dom igen. Varför inte ta ut sin pappa en stund och ta kaffet där? När dom ändå är på plats? Men vi gör vad vi kan. Vi tar in sommardagen till dom gamle istället. Dukar till kaffe ute på balkongen en ljum eftermiddag. Öppnar upp så fåglarna hörs in och plockar en bukett blommor och ställer på ett bord i matsalen.
Sen finns det andra sidor av det här. Som för utomstående och anhöriga kan vara svåra att greppa. Och det är att en dement person ibland inte klarar av att gå ut. Dom kan vara fysiskt virila så promenaden går utan problem men deras mentala värld blir bara ännu rörigare. Dom mår skitdåligt i flera timmar efteråt för att dom inte förstår vad dom just varit med om. Trots det är 25 grader, blå himmel och helt underbart ute. Det är en aspekt som är svår att förstå om man som änhörig, i bästa fall, bara är på plats en timme i veckan. Men ibland så känns det som att så länge pappa får frisk luft (för dom får minsann mer frisk luft på landets fängelsen!) så spelar det ingen roll hur dom mår efteråt. Vi som personal ser ju. Vi känner vårdtagarna som dom är nu. Inte som dom var förr. Vilket kan vara svårt och smärtsamt för anhöriga att förstå.

Jag tycker att jag och mina kollegor gör ett gott arbete. Vi får då och då bekräftelse på detta från de personer som räknas i den här diskussionen, nämligen våra vårdtagare. Det är de orden som räknas. Jag välkomnar granskningar. Det lyfter upp punkter som vi kan bli ännu bättre på. Vi ska alltid sträva efter att bli bättre. Men att vi skulle driva någon form av vanvård eller kränka de gamla motsäger jag mig bestämt. Nu finns det ju fall där det helt uppenbarligen har skett och det är djupt tragiskt. Det finns inget försvar till det. Det får inte ske. Oavsett om det är privat eller kommunalt driven omsorg. Vidare finns det alltid personer som inte ska jobba inom vården. Rötägg. Dom som ger mig och mina kollegor ett dåligt rykte och status. Det enda vi kan göra för att motverka det är att vara vaksamma och anmäla så personen i fråga inte får fortsätta att jobba.

Jag har aldrig ångrat att jag valde att utbilda mig till undersköterska. Jag har sällan ångest över att gå till jobb. Visst har jag dagar då jag tycker att; "Fy fan... Vill inte!" Men då har jag mina kollegor som lyfter mig och gör min arbetsdag givande och stimulerande igen. Då möter jag en underfundig gubbe som berättar om sina barnbarn, jag sjunger i badrummet med en annan och diskuterar kungens äventyr med en tant i rummet sidan om. Jag vårdar och stöttar dom som är det viktiga i det här sammanhanget, dom som jag brinner för, dom som ger mig energi att fortsätta att jobba inom äldreomsorgen. Det är dom, de gamla som gör att jag, trots all kritik och usel yrkesstatus, med stolthet kan svara "Undersköterska!" på frågan; "Vad jobbar du med?"

Lösningen på allt?

2012-01-04T16:54:00.004+01:00

Att jag inte tänkt på det innan? Ungen är ett geni! Inget kan ju gå fel med en Svampbob Fyrkant klocka?!!

Önskar bara jag hade den på mig när jag var på Maxi innan idag. När jag tappade min mössa och en inte alltför oäven kille kom efter mig med den? För att förtydliga så menas med "oäven"; blond, tatuerad, lång, blåögd och ett fint leende...
Hade jag haft Svampbob fyrkant klockan på mig då? Då hade jag förmodligen haft en middagsdejt. Hade jag haft den på mig så hade jag kanske inte kommit direkt från jobb, varit stressad, stått med en klase bananer i ena handen och klämt ur mig ett klämkäckt; "Hoppsan Hejsan!" *stön*

Men det är som vanligt. I min lilla värld.

Underbara smärta...

2012-01-04T06:11:00.000+01:00

Det finns bättre sätt att starta dagen med än den smärtan som strålar i överljudshastighet från tån till hjärnan när man slår i tån i en hörna på, låt säga, en säng. Och det finns roligare saker att säga än alla dom, minst sagt, färgstarka orden som kommer i samma ögonblick. Det är ingen bra start på dagen alls faktiskt.

Men.. ...Neo kan numera säga; "Älva Iiitt!!"

På något sätt ändå lite gulligt. Trots allt.

Cupcakes & Muffins...

2012-01-03T18:44:00.002+01:00

Det är ju en jädra tur att jag inte avlade ett nyårslöfte om att gå ner i vikt... För jag fick den här boken av Fina A idag när hon var inom på en kopp kaffe.

Hon hade sett den och tyckt att den passade mig... Jodåsåatt.. Jag är ju inte glad i kakor. Alls. Jag tycker dessutom att det är rätt tråkigt att baka. Typ. Jag menar... Kolla in de här recepten?

Tror jag ska baka något av dom. Synd att inte göra det nu när jag ändå fick boken eller hur? Det värsta är att jag går upp ett hekto bara av att bläddra i den. Men jag ska bjuda hit Fina A igen. Så hon oxå får smaka. För ska jag drabbas så ska hon. Det är faktiskt inte mer än rätt.

Är nästan säker på att hon hade samma tanke faktiskt.
Typiskt.
Varför känner jag mig lite lurad?

Det ringde på dörren...

2012-01-03T10:16:00.001+01:00

Ibland kan man inte låta bli. Som när killen från Viasat ringde på igår. Scenariot var följande;

Jag skulle "bara" plocka undan "några" tomtar igår kväll. Den ena tomten ledde till ljusstakarna och rätt vad det var åkte gardinerna ner, strykbrädan fram och nya skulle strykas. Ni vet hur rörigt det kan vara under tiden man röjer? Så var det här hemma. Neo vägrade ta på sig byxor efter ett blöjbyte och jag gav sjutton i att jaga honom. Ibland pallar man inte strida för en sån sak. Melvin och hans kompis spelade Harry Potter och roligt hade dom för ljudnivån och fnisset var där efter. Riset till middagen stod på spisen och kokade över. Jag hade förvisso inte mysbrallor på mig men efter en lång dag så såg jag ut exakt som en sliten morsa ska göra. Mitt i allt detta härliga kaos ringer Viasat-killen på... Måttligt road med ena foten vid spisen och riset öppnade jag dörren. Och killen försöker sälja parabol med tillhörande kanalpaket till mig. Det gick så där för honom. Kan man säga. För jag kunde bara inte låta bli. Samtalet gick, ungefär, på det här viset;

-Tittar ni mycket på sport i hushållet?
-Inte en minut...
-Men din man då? Han tittar väl på sport?
-Det får han inte.
-Ehh... Nähä... Men ni tittar väl på film ibland?
-Njae...Kan jag inte påstå. Vi löser mest korsord.
*tystnad* Han tittar skeptiskt på mig. Jag lyckas att hålla mig gravallvarlig.
-Men barnen då? Dom tycker väl det är kul att titta på tv?
-TV är inte bra för barn.
Bakom mig asgarvar Melvin och hans kompis åt något i TV-spelet.
-Hmmm... Jaha...

Då kan jag inte hålla mig längre och börjar flina. Ber lite om ursäkt. Förklarar att jag redan är bunden till en annan kanalleverantör och att jag verkligen måste fortsätta med middagen. Men det var trevligt att han ringde på! Han log lite så där överseende, önskade mig en fortsatt trevlig kväll och vände på klacken.. Jag önskade glatt detsamma, stängde dörren och mådde kalas. Det var lite styggt. Men ibland är det för frestande för att låta bli.

Listigt Neo...

2012-01-02T21:26:00.000+01:00

Min lille general är faktiskt helt enkelt världsbäst på att gömma sig..

Ensam igen...

2012-01-02T16:17:00.004+01:00

Julen är i mitt tycke över och mina två bockar (ni vet dom som Melvin tyckte jag skulle ha i sovrummet?) åker nu upp på vinden. Elva månader tills vi ses nästa gång. Tackar vi för. Dom var lite väl riviga för min smak. Och trots att jag varit singel ett tag... ...så är två bockar i sovrummet, åtminstone, en för mycket. Faktiskt.

Nyårslöften?

2012-01-01T16:11:00.000+01:00

Jodå såna har jag. Men jag väljer dom med omsorg. Det vill säga;

Banta? Det gör jag när jag känner för det. Inte för att det är den förste januari.
Motionera? Skulle jag kunna bli bättre på igen. Så klart. Men jag gör det inte för att det är förste januari.
Sluta röka? Det har jag redan gjort. Resten av nikotinbiten tar jag när och om jag känner för det. Inte för att det är ett nytt år idag.

Jag kan däremot stenhårt lova att;

Jag ska fortsätta smyga runt i raggsockar med ett glas rödvin i ena handen.
Jag ska vara Supermorsan med en massa fel och brister. Som älskar mina ungar villkorslöst. Åtminstone när dom, nybadade, ligger och sover gott i sina sängar.
Jag kommer att fortsätta härja runt i trädgården. Helst ännu mer än förra året.
Jag kommer att fortsätta trassla in mig i fina garnnystan.
Jag ska fortsätta att krama och pussa på mina pojkar.
Jag kommer oxå att fortsätta äta choklad.
Jag ska fortsätta lyssna på en massa bra musik.
Jag ska skratta ännu mer än vad jag gjort förra året.
Jag ska fortsätta att berätta för mina nära och kära att jag älskar dom.

Jag ska alltså fortsätta vara den jag är. Och lite till av bara farten. Jag ska dessutom heller aldrig säga "aldrig" mer. För det är så dumt. Man får bara äta upp det i efterhand. Tycker ni inte att de låter som hyfsat skapliga löften? Jag gör. Känns väldigt rimliga!

Hoppas ni haft en mysig start på det nya året. Snart ska jag hämta hem mina ungar. Jag tror att jag ska pussa på dom lite, kanske till och med riktigt mycket. Bara för att jag kan...

Kram på er!

Till Er Alla...

2011-12-31T17:59:00.000+01:00

...som tar er tiden att läsa om mig och mitt lilla liv med mina, för det mesta, underbara ungar, borttappade strumpstickor, toksnygga lastbilschaufförer, hamstrar som rymmer, stickprojekt som trilskas och så vidare och så vidare... Till alla Er underbara;

Ett riktigt

Gott Nytt År!!

Hoppas vi hörs nästa år!

Puss & Kram!

Morgonens garv!

2011-12-31T09:31:00.001+01:00

-Gomorron...
-Vem fan e du?
-Tja... Tomten?
-Tomten??!! *fnys* Behöver inga fler tomtar än dom ja har på loftet!!
-*gapskratt* Jaha du... Säger du de så!!

Har jag världens bästa jobb?? Såna kommentarer lyfter ju en hel dag! *myser*

Efter ett gäng...

2011-12-30T11:26:00.002+01:00

..."Men va F*N???" så är nu baskermössan från Drops klar. Och jag är nöjd. Vågar inte vara något annat. :D Det blev inte riktigt lika mycket "häng" på den som på beskrivningen men jag har väl större huvud än modellen på bilden. (Sen om jag har mer i huvudet för det, det vill jag låta va osagt...) Varm och go är den iallafall och det är ju syftet.
Så här ska det se ut enligt bilden inne på Drops hemsida;

Och så här ser min ut, i verkligheten;

Mönstret hittar ni HÄR. Om ni nu känner en obeskrivlig lust att sticka en själv.

Så... nu är den alltså klar. Och nu då? Vi får väl se. Jag började på en tröja igår. Till mig själv faktiskt. I samma som mössan. (Järbo´s Vinga) Delar i det mönstret ställer jag mig helt frågande till. Men det ger sig antar jag när jag kommer så långt. Brukar ju vara så. När man väl sitter där med arbetet i knäet och beskrivningen framför sig så faller det på plats.
Ha en riktigt bra fredag! Kram!

Lagen om All Tings Jävlighet?

2011-12-29T17:58:00.002+01:00

Det föll sig så idag att jag skulle hämta ett paket på Postens Godsmottagning inne i Helsingborg idag. Händer inte särskilt ofta. Tyvärr får jag väl tillägga.

När jag väl klurat ut var stället låg så snurrade jag in med min lilla Nissan bland alla lastbilarna inne på lastområdet. Kliver ur bilen. Då slår det mig att jag, eftersom jag inte var nämnvärt pigg imorse, minst sagt, bara hade mysbrallor och joggingsskor på mig. Ja... jacka och sånt oxå givetvis, det är trots allt inte direkt bikinisäsong. Men jag var hyfsat "nerklädd" skulle man kunna säga. Kände mig väl inte som en nyponros efter en dag på jobb heller men va sjutton? På en godsmottagning spelar det väl ingen större roll?

Ni anar vart detta barkar hän va?

Jodå.. Självklart gick det som följer; Jag tar mig runt lastbryggan, upp på den och ringer som anvisningarna säger på den blå dörren. Ställer mig sen och väntar. Vid lastbryggan stod väl runt fem släp uppbackade. Plötsligt så öppnas två portar på samma gång och två killar med var sin truck av mindre slag kommer farande med varsin lastad pall. Båda stannar upp och tittar på mig. Av samma skäl som jag tittade på dom antar jag; nyfikenhet. Och jag kunde i det ögonblicket konstatera för mig själv att jag stod öga mot öga mot två av landets snyggaste chaufförer. Med håret i en slarvig svans, snuvig, trött, lite (?) vinterblek, bylsig jacka, mysbrallor och joggingskor.

Givetvis var dom skittrevliga oxå. Allt annat hade ju varit konstigt i min lilla värld... Att jag aldrig lär mig..

Lite otippad kombo kanske?

2011-12-28T22:18:00.002+01:00

Förutom att promenera (och sticka... När det funkar vill säga...) så är köra bil rena meditationen för mig. Jag älskar att köra bil. Få saker får mig att koppla av som att sätta mig bakom ratten och bara koncentrera mig på att köra.
Det har hänt mer än en gång att jag lastat in två bråkiga ungar i baksätet och kört en runda med en vag förklaring att vi måste någonstans, det brukar sluta med en milkshake på Macdonalds. Under en kvart eller så, jag kör ju inte till närmsta MC, så sitter ungarna välförankrade där bak, jag slipper ha dom runt om mig, dom bråkar sällan med varandra i bilen och lugnet lägger sig därför rätt omgående. Vi vinner alla tre på de här "utflykterna". Ungarna får milkshake. Och jag kan sitta och bara låta bristen på tålamod eller frustration rinna av mig.

Eller som ikväll på väg hem från jobb. Få bilar ute på vägarna vid den här tiden. Musik på så högt högtalarna tål och så kan tankarna vandra än hit och än dit. Ibland på inget särskilt, ibland på något jag hängt upp mig på eller så kan det vara något totalt oviktigt. Spelar ingen större roll. Jag bara är. I mörkret med musiken. Vad som slog mig ikväll när jag satt och lyssnade på musiken var valet av musik. Och "rekvisitan" runt om så att säga.
I spelaren snurrade en skiva med blandade låtar från band som Pantera, Metallica, Disturbed, Scar Symmetry, Sparzanza och The Unguided. Inga "lätta" band. Ganska långt ifrån Takida och andra mer lätt-tuggade band. (Inget ont om Takida, dom funkar ibland men den här skivan var dom inte med på.) Även om jag "poppade" till det med ett par låtar av Nightwish förstås. Men för övrigt så var det "tunggung" och där satt jag och diggade. Och det i sig är inget märkligt skulle jag tro. Men jag kunde inte låta bli att fnissa lite (ja.. jag är lättroad..) när det slog mig. Där satt jag och lyssnade på tung hårdrock.
I min lilla Nissan Note med ROSA rattmuff. Iförd ROSA mössa och ROSA torgvantar. En lite otippad kombination tror jag. Metallica och rosa rattmuff liksom? Hade kanske passat bättre med Britney Spears? Så fel det kan bli. Men ändå så rätt. Trivsamt och gemytligt på alla sätt. Jag har löst många "bekymmer" i min lilla kärra. Dock inte med rosa mössa på huvudet och Metallica "Sad But True" så högt det bara går. Men någon gång ska vara den första för allt säger dom ju.

PLUS

Funkar tokbra en sen decemberkväll!!

Ha en fortsatt go mellandagskväll alla!

Det är en lögn...

2011-12-28T10:47:00.001+01:00

..att sticka skulle vara avkoppling. Efter att ha jagat hur många tappade maskor som helst så är jag långt ifrån avkopplad. Minst sagt. Jag snarare tuggar på flätstickan och svär en massa. Ge upp är inte ett alternativ. Men fortsätter jag med stickningen nu så lär jag snart spotta syra och ta till de riktigt fula orden.

Så... Det är nog läge att gå ut med Vargen en runda... Jag tror jag gör det.

Harmoni...

2011-12-27T18:05:00.001+01:00

Kan man må annat än gott när man ligger så här? Omringad av tre trogna hjärtan ligger jag här på soffan och bara myser. Egentligen skulle jag behöva resa mig för att hänga lite tvätt men jag tycker det är synd att störa lugnet liksom. Tror tvätten klarar sig en stund till. Det gäller att tanka närhet när man får det så här serverat från alla håll och kanter...

Lite dagen efter....

2011-12-25T09:24:00.000+01:00

Självaste julafton är över. Jag kan konstatera att vi hade det riktigt mysigt. Mycket mat, trots att vi drar ner på det varje år, god dricka och barnen blev nöjda med sina klappar. Det var en julafton helt i min smak.
Och nu drar man lite av en lättnadens suck. Det är samma "baksmälla" varje år. Nu har jag som sagt, tagit det lugnt i år men ändå? Det är en lång uppladdning under flera veckor till och med några månader som sen kulminerar under några timmar och när man sen som jag gjorde igår, landade tungt i soffan i mina mysbrallor (något annat gick inte efter all mat...) så går luften ur mig på något sätt. Det blir lite den där känslan; "Jaha.. ...nu då?"
Så idag är jag rätt trött. Glad över att jag inte ska jobba. Bara gå här hemma och skrota med barnen. Grejja lite med deras julklappar. Vi ska förvisso hem till lillebror med familj men det räknas knappt.

Men att jag är trött är ändå en smula självförvållat. Startade upp ett nytt stickprojekt igår. Egentligen startade jag upp två projekt under dagen men det första tröttnade jag på innan jag egentligen kommit någon vart. Att sticka slätstickning i svart garn är så tråkigt! Tanken är att det ska bli en svart tröja. Det är lite av ett "skarva-ihop-lite-olika-mönster-till-ett"-projekt. Ser bra ut i mitt huvud. Får väl se om jag slutför den. Blir väl att man tar några varv då och då.
Men sen igår kväll när jag landade i soffan snubblade jag över den här;

Mönstert hittar ni HÄR

Jag var givetvis bara tvungen att påbörja igår kväll. Hade det perfekta garnet hemma, det som jag köpte på Maxi lillejulafton när jag jagade efter tomteluva. Att jag inte tappade de sista få skruvarna jag har kvar när jag höll på är ett litet mirakel. Man skulle sticka runt på rundsticka och det hade jag ingen som passade. Så jag meckade till det med strumpstickor. Började sticka flätorna bara för att upptäcka efter ett par varv att jag stickat fel. Att bakåt-sticka är ingen hit när man stickat flätor. Hyfsat tålamodsprövande, det blev ett och annat fult ord på vägen. När det sen gick upp för mig att jag dessutom tappat ett par maskor var jag på god väg att trava rätt ut och slänga skiten i soptunnan i ren frustration. Men... Jag förvånar mig själv allt som oftast. Med ett tålamod som jag egentligen inte har så fick jag rätt på det. Det var bara det att när jag väl var rätt på det, så klockan var rätt mycket. Det är dumt, jag vet ju att Neo är morgonpigg. Och mycket riktigt. BÅDA barnen vaknade strax innan sex... *stön* Då var jag inte fröken Solstråle kan jag avslöja. Det är jag inte nu heller. Kaffet har inte gett mig annat än huvudvärk. Men det är bara på dagens agenda med dödsförakt! "Är huvudet dumt får kroppen lida..." heter det ju som bekant...

Julen är här...

2011-12-24T12:50:00.000+01:00

Nu är det äntligen julafton och jag och barnen har haft en mysig start här hemma. Tidigt i vanlig "Neo-anda" men det är julafton så jag bjuder på det... Paketen är inslagna. Maten håller på att förberedas så smått och Melvin går här hemma och suckar över att tiden går såååå långsamt! *ler*

Jag känner mig så där härligt nöjd och tillfreds med allt just nu. Det är vår tredje jul som den lilla tre-enigheten och nu känns det verkligen som vi är en sammansvetsad liten familj. Vi är stökiga, bullriga, busiga, trotsiga och vi älskar varandra mitt i alltsammans. Jag har nog aldrig känt mig så här lugn på en julafton som jag gör idag. Kanske för att jag varit lite "Grinchen" och vägrat ge efter för alla "krav" som man själv, inte andra, så lätt ställer? Och se där? Det blev ju jul ändå! *ler*

Lite pepparkakspyssel har vi hunnit med under förmiddagen..

Köpta kakor och färdig glasyr men lika mysigt ändå...

Favorit... Mmmm...

Så mina vänner.. Från mig och barnen till Er alla, både kända och okända läsare av min blogg;

...En riktigt God Jul!!

Liten Julängel...

2011-12-23T19:48:00.000+01:00

Måste bara snabbt smita in och dela med mig av den här lilla tjejen! Jösses vilken pipa hon har! Jag vet att när jag hörde den här första gången förra julen satt jag helt hänförd med ståpäls upp i nacken. Helt underbart! Luta ert öra mot henne under fem minuter, sippa på er glögg, kaffe eller vad det nu må vara ni dricker.
Jag för min del ska ta mig ett glas rött till. Neo är i säng och Melvin ligger och myser i soffan efter en eftermiddag och kväll som till största delen varit harmonisk med härligt bus. Snart kommer en god vän över för några julöl och lite struntprat så här dan före dan. Mysigt!

Ha en go lillejulaftons kväll mina Vänner! Kram på Er!

Mission Accomplished!

2011-12-23T15:41:00.001+01:00

Har man bestämt sig så har man! Spurtade från jobb, gjorde en kalkylerad överläggning med mig själv när jag snurrade in på Maxis parkering.. ...kände mig full av tålamod så jag gav mig in bland alla andra människor.
Och jag kom ut helskinnad! Med tomteluva, tre nya garnnystan (hoppsan!), en bonusklapp till Neo och ett par liter mjölk i påsen. Gick till och med och letade efter en film till Melvin, som jag förvisso inte hittade men ändå. Hela trippen tog 18 minuter... Det vill jag påstå är hyfsat på lillejulafton och löning!

Ssshhhh, säg det inte till nån....

2011-12-22T23:19:00.002+01:00

Det satt hårt inne... Men jag börjar nästan känna mig lite julig nu... Så där "lite" bak efter så vill jag koka knäck och sjunga julsånger. Nu kan det bli jul tycker jag. Sista julklappen till Melvin landade idag. Tror den blir mycket uppskattad. Och nej.. Det är ingen Hockeypuck.. Men det vet ju inte Melvin. *myser* Berättade dessutom idag att den var chockrosa. Vilket i sig kanske inte förvånat efter mitt frossande i rosa den senaste tiden.

Kom på idag på jobb att jag måste ha min tomteluva! Funderade på var jag kunde ha lagt den, kom fram till att den måste vara uppe på vinden.
Hem och upp på vinden. Vilket inte var det lättaste. För mitt tidigare så städade förråd är inte direkt städat längre. Det är sen sådan där bra plats att sätta saker som ska "vidare" eller som man helt enkelt inte vet var man ska ha liksom. Då hamnar dom i förrådet där vindstrappan är.
Så jag hoppade över allt "bra-och-ha-som-jag-inte-riktigt-vet-var-jag-ska-göra-av-sakerna" och klättrade upp för trappan. I nattlinne, Lilla My-knut och rosa raggsockar. Ska man vara läcker så ska man vara det ordentligt! Har ju mina bockar i sovrummet att tänka på! ;)

Hur som så klättrar jag upp, bara för att konstatera att jag glömt tända lampan. Och den knappen är där nere, i hallen. Ner igen. Över alla sakerna, slå på knappen, över alla sakerna, upp för trappan och konstaterar nu att lampan inte funkar. Tackar... Ner igen, över alla saker och ut i hallen för och hämta ficklampan. Som är slut på batterier för att Neo tänt och släckt "några" gånger med den. Det va väl själve f*n???
Ut i köket och hämtar en liten lykta med ett värmeljus i. För en sådan lyser ju alldeles förträffligt? Eller? Ner i förrådet, över alla saker, upp för trappan och upptäcker att värmeljuset släckts någonstans på vägen. MEN! Nu var jag minsann lite trött på att springa och hoppa häck, vilket jag förvisso gör väldigt graciöst men ändå. Jag hade tändaren med mig! Någon ordning får det vara! Hittar tillslut påsen, klättrar ner och rotar igenom den. Tror ni där är någon tomteluva??? Nä så klart inte... Men jag är väldigt motionerad. Alltid något skulle jag tro.

Två, tack vare ett plötsligt "tomteluve-behov", spänstiga spiror. Läckert inramade av raggsockar och nattlinne...

Frågan är nu? Ska jag vara så modig att jag ger mig ut på Maxi på jobb imorgon efter jobb?? Eller ska jag hålla jul ändå? Det återstår och se. Beror sannerligen på humör. Kan tänka mig att jag inte är ensam där. Minst sagt. Fortsättning följer!

Imorgon så tror jag minsann att jag ska sjunga en jul-trudelutt för mina barn innan vi åker till dagis/fritids/jobb. Risk finns att dom inte repar sig efter skrattanfallet eller att öronen börjar blöda på grund av min brist på sångröst. Kan gå hur som. Men det är bara jul en gång om året. Och då "jular" jag ordentligt!

Godnatt på er!

Två bockar = julkänsla?

2011-12-22T08:50:00.002+01:00

Melvin kom gående med mina båda halmbockar för en stund sen. På min fråga vad han sysslade med så fick jag till svar: Vänta.. Han gick in med dom i mitt sovrum och fem sekunder senare ropade han på mig. Han hade arrangerat dom så här vid sängen. Jag såg väl lite undrande ut för Melvin utbrast;
-Du ska oxå ha julpynt. Två bockar i sovrummet passar ju fint!
Melvin är åtta år. Han vill pynta lite fint till sin mamma. Alltså hans tanke var jättefin. Så han förstod inte alls varför jag bröt ihop en smula och skrattade gott åt hans ord...

Många känslor...

2011-12-21T21:50:00.015+01:00

Idag ringde klockan tidigt. Och det kändes som om jag inte sovit en blund. Jag var utom mig av trötthet och mina barn var inga energiknippen dom heller. Inte ens Neo. Vi liksom bara satt här alla tre i soffan. Nära varandra men inte närvarande. Jag satt med kaffet i ett hårt grepp, Neo hade sin nalle i famnen och Melvin halvlåg med armarna om en kudde. Tre trötta själar och som knappt sa något till varandra. Det vanliga orden så klart; "Borstat tänderna?" "Släck tv:n, vi ska köra nu..." "Glöm inte mössa!" Utan några större nyanser.

Tre trötta själar snubblade ut i en kall bil och gav sig iväg. Neo var först på dagis tio över sex. Melvin var först på fritids tio minuter senare. Och känslan jag hade i kroppen när jag satte mig i bilen igen kan bäst beskrivas som uppgivenhet. Det kändes helruttet att mina pojkar ska vara först på plats. Med nära på tio timmars "arbetsdag" framför sig. En känsla som dessutom förstärktes av att det var skolavslutning idag och jag inte hade möjlighet att vara med. Det blev så mycket känslor i kroppen att jag satt med tårar i ögonen hela vägen till jobb.

Jag hör lite överallt om föräldrar som går på julledighet, som tagit ledigt för att ungarna har lov, jag är väl medveten om att det är både småaktigt och barnsligt men jag är helt enkelt avundsjuk på de föräldrar som har råd. Det är ingen klädsam känsla alls. Men faktum kvarstår att jag känner så.

Jag har pusslat lite med mina fridagar och slutar lite tidigare någon dag. Men jag kan inte vara helt ledig. Det finns inte ekonomiskt utrymme till det. Så mina barn får vara först på dagis och fritids. Fast det är lov.

Jag vet väldigt väl att jag är inte ensam om att vara förälder som brottas med dåligt samvete. Eller att mina barn är dom enda i hela Sverige som är först på plats på ett dagis eller fritids. Det räcker att jag pratar lite med mina kollegor på jobb så vet jag att det inte är så. Men det hindrar mig inte från att inte gilla det. Vilket i sig är slöseri med ork och känslor. Jag kan inte förändra de givna ramarna mer än vad jag redan gör för att ha en hyfsad balans mellan arbete, tid med barnen och ekonomi. En god vän påpekade när jag sa att det "kändes fan" att ungarna var först på plats;

"Ett nödvändigt ont. Lägg inte energi på det. Det är ingen tävling och det barn som är minst på dagis och fritids mår inte bäst!"

Nej. Hon har så klart helt rätt. Det vet jag. Hon är det sunda förnuftet som jag borde lyssna på. Men just idag? Så protesterade mamma-hjärtat högljutt mot alltsammans.

När jag hämtat hem mina barn så dök vi ner i soffan alla tre igen. Men nu pratade vi med varandra. Eller åtminstone så pratade jag och Melvin i alla fall. Neo gjorde det som han är bäst på. Bubbla en massa jidder och busa. Vi åt pepparkakor fast det var innan kvällsmaten och gjorde om morgonen. Förvisso tio timmar senare. Men så mycket bättre.

Och Melvin konstaterade nöjt att han har sovmorgon imorgon. På riktigt. För i och med det är lov? Så behöver han inte gå upp för att det är skola och han behöver inte vara på fritids förrän elva och sen kommer ju morfar och möter honom på skolan? Och för tionde gången eller så, bara ikväll, gjorde han det glasklart för mig att det är julafton om tre dagar.

Att julen handlade om kärlek och gemenskap, för det har fröken sagt men det är ju ändå kul med julklappar?
Jag har ju "avslöjat" att jag helt sonika gjort det enkelt för mig och köpt en hockeypuck till honom och en golfboll till Neo. Så att min pension blir tryggad. Tillsammans spekulerade vi en god stund över detta "avslöjande" och jag kunde inte låta bli att gapskratta åt Melvins lite osäkra min. Kan det vara så att mamma faktiskt köpt en hockeypuck??!! Det kan han ju fundera över de här tre dagarna som är kvar... *myser* Sen vände vi på steken och han läste för mig innan det var dax att släcka lampan för ikväll.

En mysig avslutning på en dag som började både lite småaktigt och sentimentalt. Kan nog inte bli mycket bättre trots allt!

Vad sjutton ska jag sticka nu??

2011-12-20T15:59:00.001+01:00

Numera kan jag stoltsera med ett HELT par vantar och ett HELT par raggsockar! Och jag är toknöjd med alltsammans!
Första gången jag stickade tumvantar. Bad om ett enkelt mönster i "min" garnaffär och fick ett mönster från Svarta Fåret med tumkil. Precis som med raggsockar verkade det hyfsat bökigt när man bara läste igenom mönstret men när man sen väl satt där med garn och stickor så gav det sig själv på nåt sätt. Jag stickade vantarna i samma puderrosa garn som mössan och halsduken men la till ett pälsgarn som jag hade här hemma i mina gömmor. Dom blev aningen mörkare men varmare och gosigare om handen. Skulle nästan kunna tänka mig att sticka ett par till faktiskt.

Sen har vi mina mästerverk, raggsockarna med flätor. Får erkänna att jag är ruskigt stolt och nöjd över dom. Inget superavancerat mönster i sig kanske men det är mitt tredje par raggsockar. Bara att jag gjorde båda är en bedrift. Ni vet det där med att göra två exakt likadana? Över flätorna gick det väl an men sen resterande över foten mot tårna? Så tråkig transportsträcka på något sätt.

Som Gittan påpekade i en av kommentarerna till inlägget där jag gnölade om att göra två lika, kommer man ju inte undan det i tröjor heller. Därför brukar jag göra ena armen mellan bak- och framstycke. Så slipper jag tråkas ihjäl med att sticka två armar på raken. :) "Alla sätt är bra..." som det så bekant heter.

Men nu är de här projekten som sagt klara. Och jag går här och finurlar över vad jag ska sticka nu? Kärt bekymmer förstås. Jag har, av någon skum anledning *oooops*, garn hemma så det skulle kunna bli en tröja till mig i svart med flätor (Den här från Järbo kanske; Polotröja med flätor?) eller kanske en tröja till Neo i limegrönt och vitt (om jag hittar ett bra mönster). Under tiden jag bestämmer mig så stickar jag en enkel mössa i dubbelmossstickning till mig själv i naturvitt garn. Hade lite över sen den vita polon jag stickade för ett tag sen. Måste ha något att varva den rosa mössan med. :)

Med tanke på att jag varken kokar knäck, bakar en massa bröd, målar tomtar eller myser med Ernst om kvällarna så här i julveckan lär jag nog hinna påbörja något nytt. Imorgon är det jobb och dagis/fritids som gäller igen och vi går in i slutspurten mot julafton. Och det gör jag så gärna. Alla klappar klara, maten fixad men så var det ju julstädningen? Nja.. Kanske inte riktigt där än? Men om jag tänder lite värmeljus här hemma och släcker i taket så HEPP! syns det inte om en dammråtta lurar i någon av hörnorna, då kan ju julstädningen oxå räknas som klar! *Ho ho ho...* Så att säga... ;)

Tack & Lov för självscanning!!!

2011-12-20T10:58:00.000+01:00

Jag kanske inte är den där pyssliga mamman. Som tar fram kritor, kladdar med lera och leker med actionfigurer utan att det kryper i kroppen av mig. Men jag kan avslöja att jag är förbaskat kreativ ändå! Det behövs bara ett besök på Maxi med Neo för att all kreativitet jag någonsin haft i mig ska bubbla upp till ytan.

Att även Neo är kreativ, har ju tagits upp en och annan gång här i bloggen. Idag var inget undantag.
Idag klurade Neo ut att om man drar den där luckan mot sig i vagnen? Ni vet den som åker upp när man kör in vagnen i en annan vagn i vagnhuset? Om man drar den mot sig, så kommer man ganska så lätt ur vagnen och kan upptäcka Maxi på egen hand. Vilket helt klart höjer upplevelsen i att handla för både Neo och mig.
Nu kan man kolla brödrostar, hårschampo eller varför inte, traven med julklappspapper?
Det spelar liksom ingen roll att jag säger; "Hejdå, nu går mamma!" Det skiter Neo högaktningsfullt i.

När han för tredje gången ålade ur vagnen sneglade jag på spännbanden inne på verktygsavdelningen. Men jag kom fram till att det nog hade sett lite illa ut, trots allt, så jag gav Neo helt enkelt scannern. Och så lekte vi rymdjägare genom hela Maxi. Det var rally förbi kaffet (två för 59, måste ha!!), smygande vid diskmedlet (går ju åt lite när Neo "diskar"...) och trippande vid julskinkan. Jag gav Neo en banan vid frukten (Maxi bjuder alla barn på en banan under besöket, vilket jag i normala fall inte brukar utnyttja, blir så lätt en massa tiggande men idag var det inget "normalt fall"...), vilket höll honom tyst och stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna plocka åt mig potatis och päron. Ungen skrattade gott och "sköt" glatt in priserna med scannern. Jag å andra sidan försökte ignorera alla andra på Maxi. Dom som nog undrade hur det var ställt med den där lätt högröda och svettiga kvinnan med ett lyckligt och tillsynes bedårande, barn i vagnen?

Man kan säga att det var ett sådant besök som innefattade enbart det som stod på listan. Något annat fanns inte på kartan. När jag sen landar i bilen, med varorna inpackade i bagaget och Neo fastspänd i sin stol så undrar jag hur i hela friden jag ska kunna dra in en karl i detta kaos?? Jag måste ju vara överjävligt charmig och i toppskick varje dag om han ska stå ut med det här? Med tanke på att jag knappt gör det?

Och jag förstår ju att Neos mormor tycker detta är fantastiskt roligt med tanke på att jag när jag var i Neos ålder satt uppflugen bland frukten på PK-livs och sjöng; "Högt uppe på berget, satt Hjalmar och sket..." Bland annat. Upptäckarlusten och kreativiteten har gått i arv. Till mina föräldrars förtjusning som sagt.

Samtidigt så kan jag inte vara arg särskilt länge på Neo. Inte för en sådan här sak. Hans leende och glädje över småsaker smittar av sig. Men det finns skäl till att jag sällan åker och handlar när jag har barnen. Eller åker och besöker "kreti och pleti". Vilket i sig kanske är dumt? Då lär han sig kanske aldrig? Å andra sidan så mår mina nerver så mycket bättre. Och det senare alternativet är helt enkelt mycket enklare. Jag får väl bara hoppas på att Neo som 15-åring kan föra sig ändå? Att han då inte springer och tjoar "Haj haj!!!" bland mejerivarorna på Maxi?

Neo imponerar...

2011-12-19T18:21:00.000+01:00

Barnen hade ätit glass efter maten. Jag sa åt Neo att gå och tvätta händerna inne på toaletten medan jag plockade undan disken. Lugnet spred sig. Något som efter några minuter kändes oroväckande. Var var Neo? Och framför allt, vad gjorde han?

Kallade på honom och mötte en något våt Neo ute i hallen. Med "något" menar jag att hela tröjan och en bra del av byxorna var våta. Men strumporna var torra. Märkligt nog. Nu anar jag, som ni kanske förstår, lite oråd? Kikar in på toaletten och möter detta;

Mattan på golvet var ungefär lika torr som Neos tröja, det vill säga genomvåt. Och det upptäckte jag genom att jag trampade på mattan. Jag kanske är lite udda om detta men jag tycker att trampa på en genomvåt badrumsmatta när man har strumpor på sig, är en rätt obehaglig upplevelse.

Det mest fantastiska med detta är inte att han lyckats göra detta på samma tid som det tar att skölja tre små skålar och sätta i diskmaskinen. Nej det är att Neos händer fortfarande var lika fulla av chokladglass!

DET imponerar på mig.

Hur man liksom lyckas blöta ner mer eller mindre allt på toaletten? Inklusive sig själv? Utom händerna? Och för all del, strumporna?

(Toalettpappret klarade sig, tack och lov! Vått papper är riktigt, riktigt vidrigt!!)

Det där med att sticka vantar & raggsockar...

2011-12-19T09:17:00.000+01:00

Jag har kommit på varför jag inte fastnat för att sticka raggsockar. Eller vantar. För man måste av naturliga skäl göra ett par. Alltså sticka två exakt likadana arbeten.

Och att sticka två exakt likadana saker? Det är för mig så tråkigt så att klockorna stannar. Ungefär. Första halvan av paret är roligt att sticka. Nytt garn, nya stickor, ny utmaning i mönstret. Men andra gången, då kan jag. Då ligger det ingen överraskning i att se arbetet växa fram. "Been there, done that", liksom. Så därför ser det ut som följer på projektfronten (bortsett från tröjan i påfågelmönster, men den förnekar jag tills vidare. Skulle tro att jag river upp eländet och gör något helt annat...);

Lysande, inte sant? Så svårt att motivera mig att göra något av dom klara. Men jag måste ju. Det har trots allt sina fördelar med att ha två vantar. Lite jobbigt att gå och flytta över vanten mellan händerna hela tiden när man är ute och går... Ser lite fattigt ut oxå. Men det är så typiskt mig. Att jag tröttnar när det inte går fort nog. Därför är det rätt otroligt att jag stickar överhuvudtaget. Framför allt tröjor till mig själv. Jag är ju inte en storlek S direkt. Men ibland förvånar man sig själv. Och omgivningen.

Men idag kanske jag har chansen att göra klart ett av projekten. Lite av en sjukstuga här hemma. Neo kom i vanlig ordning intassande till mig inatt. Och skulle utan vidare kunna vikariera som braskamin eller något. Det var kanske inte riktigt det jag hade räknat med. Men det är bara att gilla läget. Mysa järnet i soffan. Ett par timmar med Bolibompa, det är grejjer det!

Harmoni...

2011-12-18T22:19:00.000+01:00

Överlevde eftermiddagen på jobb. Tur man har fina arbetskamrater som håller en uppe när man själv kanske inte är helt stadig. Då kan man skratta lite åt hur eländig man är och så jobbar man på och har kul ihop ändå.

Och nu är jag alltså hemma. Och jag har gått "pusse-rundan". Rättat till ett täcke där. Plockat upp en nalle här. Melvin var jag bara tvungen att peta på tills han vaknade till lite. Så jag kunde få en kram, pussa på honom och säga att jag älskar honom. En smula egoistiskt men jag tror jag är förlåten. Det är en okej egoism på något sätt.

Min mamma berättade att Neo hade gått här hemma och letat efter mig. Ropat; "Maamma??" Det gjorde både lite ont och värmde i hjärteroten att höra. Nu är jag här, där jag ska vara. Och redo för alla utmaningar som vi har framför oss den här veckan. Det ser jag fram emot. Mycket möjligt att jag om ett par dagar inte känner riktigt samma entusiasm. Efter ett besök på Maxi. Eller när jag trampat på en Lego-bit mitt i natten. Men överlag? Så är jag just nu det nöjdaste mamma i västern. Grabbarna är här. Det är det viktiga. Resten löser vi efterhand.

Lite så där... Skulle man kunna säga...

2011-12-18T11:57:00.001+01:00

Sitter och väntar på tåget för att ta mig till jobb och kommer hem rätt sent. Är inte i riktigt körbart skick. Lite "skör" efter middagen med kloka Å igår. Skulle man kunna säga. Kände mig sjukt gammal när jag vakna för några timmar sen. Det blev mycket av det mesta. Men fantastiskt trevligt med en massa goa skratt och god mat. En dusch, två panodil, ett par koppar kaffe och så förtränger jag känslan av att jag är smått "döende" helt enkelt.

Och ikväll när jag kommer hem... Då ligger mina grabbar i sina sängar och sover så där underbart söta som dom är när dom sover. Som jag ska pussa på dom då... *myser*

Innan jag själv ramlar i säng och går ut som ett ljus vill säga.

Ha en fin söndag alla!

Onödig information....

2011-12-17T07:17:00.000+01:00

Vaknar halv fem och konstaterar att jag har 40 minuter kvar att sova. Vaknar kvart över sex. Det tar ett tag innan kuggarna snurrar så jag fattar vad det var jag faktiskt såg på mobilen? KVART ÖVER SEX??!! Va i helv??!! Öppnar upp mobilen och möts av meddelandet; "Programmet Väckarklocka svarar inte."

NÄMEN?? DET SÄGER DU INTE??!!

Det finns många bra sätt att börja en morgon på... Att försova sig är inte en av dom...

Blir nog bra detta.... Kanske...

2011-12-16T22:22:00.002+01:00

Man är hyfsat förvirrad när man ägnar några goda minuter i soffan till att leta efter en strumpsticka. Som är tillsynes helt borta. Istället för att då lugnt och stilla ta en annan sticka och sticka vidare så länge? Så vänder man upp och ner på hela soffan. Svär och går an, på ett förmodligen inte helt ett vuxet sätt. Man blir helt enkelt skitförbannad för att man är så jäkla dum och gör av med något man hade i händerna alldeles nyss....
Man ger frustrerat upp och går på toaletten där man slänger en blick i spegeln, inte för att man skulle se något nytt men man gör det ju iallafall. Då upptäcker man att den där försvunna strumpstickan? Som man vänt upp och ner på hela soffan för? Den... Den sitter lite käckt nerpillad i Lilla My-knutan man har på huvudet...

Kan man av detta scenario dra slutsatsen att man nog ska ge fan i att sticka överhuvudtaget ikväll?

Spola fram tiden lite...

2011-12-16T11:32:00.001+01:00

Jag saknar mina ungar. Jag har en del jobb framför mig och så middag med kloka Å imorgon som jag ser väldigt mycket fram emot. Men... Jag är trött på tystnaden här hemma. Jag vill ha bus, bubbel, Nickelodion och leksaker på de mest osannolika ställena. Jag vill bli alldeles varm av kärlek när någon av ungarna ler mot mig. Jag kan till och med tänka mig bråk och diskussioner. Bara inte den här förbaskade tystnaden. Jag vill känna en massa känslor. Inte bara den här.. ljumma linjen som jag går på nu. Det är skittråkigt att vara ljummen. Jag är urusel på att vara det. Nu har jag vilat mig ett par dagar. Nu är jag redo igen. Så... ...det får ändå gärna bli söndag. Typ nu.

Jag är nog lite rosa ändå...

2011-12-15T16:32:00.069+01:00

Nu är jag äntligen klar med den halsduken i hålmönster. Den som matchar min mössa ni vet? Jag gjorde den inte så lång som den skulle vara enligt mönstret, gillar inte när det blir för bylsigt under jackan och runt halsen. Det är dessutom sällan så kallt så man behöver vira en halsduk tre varv runt halsen. Och efter att ha rättat till diverse felstickningar, för att det är så kul att sticka baklänges så blev jag nöjd.

Gjorde resåren i en mörkt vinröd. Dels för att bryta allt det rosa (det syns förvisso inte när man har den innanför jackan men ändå...) och för att garnet skulle räcka till ett par raggsockar med fläta oxå.

Men sen kom jag på när jag var ute med Vargen att jag frös om händerna. Och om jag nu gjort mig till att sticka både mössa och halsduk i rosa, då kan jag ju lika gärna sticka mig ett par rosa tumvantar med? Inte sant? Så jag fick ändå åka och köpa ett par nystan till. Har väl aldrig handlat så mycket rosa garn någonsin... Kanske lika bra att erkänna att jag gillar rosa? Går ju liksom inte att förneka när man promenerar runt med både mössa och halsduk? Och så småningom tumvantar (plus raggsockar men dom syns ju inte direkt..) i puderrosa?
Men jag måste nog snart ta och sticka något i svart. Rätta upp balansen lite. Det här håller liksom inte riktigt för imagen som hårdrocksdonna... Fast... jag matchar min rosa rattmuff perfekt! Bara en sådan sak? Hur många gör det? Kör runt i en guldmetallic Nissan med rosa rattmuff iförd rosa halsduk och mössa?

Har haft ett hyfsat tempo idag, trots att jag känt mig seg hela dagen. Tvättat, strukit och tränat. Fikat med en gammal klasskamrat. Jag ska kanske förtydliga att hon är inte gammal, lika ung som jag men det var längesen vi gick i skolan ihop. Vi har stött på varandra genom åren och nu tog vi äntligen tag i den där fikan. Vi är relativt olika men hade ändå en hel del att prata och skratta åt.
Sånt borde man bli bättre på. Att ta tag i alla de där fikorna som man sagt att man ska ta med både den ena och den andra liksom? Den här veckan uppfyller jag dock kvoten rätt bra. Bio med fina A och nya vännen L igår (Breaking Dawn.. Mycket fint ögongodis och en hel del mysrys-leenden när man satt där i biomörkret....), fika med klasskamraten idag och så på lördag blir det vin och mat hemma hos kloka Å. En riktig höjdarvecka. Härligt!

Men nu ska jag glida över till soffan. Inte göra ett skit mer idag. Blir någon film och sticke bara. Blev plötsligt så där off utan någon särskild anledning. Huset känns tyst ikväll. Känner mig en smula rastlös men utan ork och inspiration till att göra något. Så kan det vara ibland. Tur jag har Vargen..

Uppväger allt det rosa och lite deppiga med musik från gruppen Scar Symmetry och deras The Anomaly, tokbra låt! Enjoy!

Kram på Er!

Det här med julen... Igen...

2011-12-14T21:37:00.000+01:00

Jag kan inte infoga mig i ledet av pyssel-, handel- och julmusiks-frossa som man hör lite varstans. Jag kan bara inte. Jag hör hur man bakar, kokar knäck, gör julkort, gråter en skvätt när deras barn är lussar, börjar handla julklappar i augusti och så vidare. Hur alla är så där juliga? Jag är inte riktigt lika ivrig.

Här hemma bakar jag lussekatter. Thats it. Pepparkakor är bara att överarbeta då det finns goda att köpa. Ungarna är ändå bara med och bakar ett litet tag sen står jag ju där själv med degen. Hur mycket julstämning är det över det? Vi bakar inga pepparkakshus i tre våningar med balkong heller. Möjligen köper jag Mor Annas färdiga hus-sats och så pysslar vi lite med det.
Jag är rädd om min kastruller så jag kokar definitivt inte knäck. Jag nynnar knappast "Bjällerklang" i september och spelar absolut inte julmusik här hemma förrän på julafton. Man hinner bli rätt trött på de klämmiga melodierna ändå. I affärer, på radio och så en skvätt på jobb. Räcker bra.
Julklapparna fixade jag på Ge-Kås och internet. Så jag är färdig tidigt i år. Sista minuten brukar vara standarden. Men jag slår faktiskt in dom. Julkort köper jag oxå om jag plötsligt får ett infall och skulle vilja skicka några.
Visst är Melvin och Neo söta när dom är klädda som tomtar. Men jag blir inte så rörd så jag gråter. Mina ungar är lika söta alltid. Eller nåja.. Det finns väl situationer dom inte är fullt så söta... *tänker på Ica-besöket i förra veckan* Men det händer att dom är söta oxå mina ungar. då jag blir alldeles varm i hjärtat och bara älskar dom över allt annat. Året runt liksom. För jag tycker helt enkelt inte att det är en av årets höjdpunkter att titta på mitt och andras barn när dom lussar på dagis. Där den ena ungen gråter, en annan vinkar på fröken och den tredje petar näsan...

När jag säger detta, då får jag ungefär samma reaktion. Varje år. Som om jag inte är riktigt riktig? Man bara måste älska julen? Väl? Så kan jag väl inte säga? Jo det kan jag. Jag har mina skäl. För varför ska man helt plötsligt ha det så där himla Disney-mys-pysigt runt jul? För att en pojke med namn Jesus föddes för styvt 2000 år sedan vid den här tiden på året? Allt enligt en gammal bok byggd på historier sen 1500 år före den här killen som föddes till ett par hundra år eller så efter hans död? Och sen gått från mun till mun tills någon kom på att skriva ner dom?

Jag förstår det inte riktigt. Jag gillar mys-konceptet. Att träffa min familj och äta gott. Men allt annat runt om? Hysterin. Alla pengar som snurrar och byter ägare. Varför ska man göra det just runt jul? Visst är det mysigt med alla tända ljus så här i vintertid men vi bor i Norden. Jag börjar tända ljus och mysa redan i september/oktober någon gång.
Är det inte en god idé att vara snäll och rar hela året? Och inte bara innan jul? Skänk en slant till "Unicef" mitt i sommaren med. (Japp, jag inser dubbelmoralen här, jag hade ju ett blogginlägg kopplat till Unicef bara för några dagar sen men jag skänker en slant annars med.)
Och samla hela familjen för en riktig dundermiddag och mys, låt säga i maj? Att sen dessutom sitta och umgås med en avlägsen faster till sin kusins systers svärfar? Som jag aldrig träffar annars för att jag vi helt enkelt inte har ett skvatt gemensamt men bara för att det är jul så ska vi träffas? Varför? Vi har inte trevligare ihop bara för att det är jul.

Nu verkar jag vara lite som Grinchen? Lite glädjedödare? Som hatar julen? Det gör jag inte. Jag hatar inte julen. Jag gillar den. Jag stressar runt lite jag med. Och jag firar jul. Så mycket det bara går. Men i huvudsak på julafton. För då... Då startar jag "Julen är här", drar på tomteluvan, äter julskinka, köpt knäck och mammas goda Ris ala malta tills det kommer ur öronen på mig. Jag tindrar med ungarna när dom öppnar julklapparna, för det är så himla roligt att ge dom saker. Men sen, på juldagen? Då är jag klar med julen. Jag står ut med det till nyårsdag. Då åker julen ut. För då är det nya tag. Och det är nästan ett helt år tills nästa gång det är jul.

Ungefär så...

2011-12-14T05:35:00.000+01:00

Vargen trippar på små lätta tassar här hemma. Så där lite glad och käck? Han har nog sovit som en liten prins det lilla livet? Roligt för honom. Det glädjer mig.
Jag varken trippar, är glad eller har sovit som en prinsessa. Och jag är verkligen, verkligen INTE käck.... Men det blir nog bra detta. Med tankens kraft kan jag inbilla mig att jag är pigg? På det med dödsförakt. Hej & hå..... Osv.. Osv...

Hurtbulle?

2011-12-13T11:39:00.000+01:00

Jag har varit riktigt hurtig den här veckan. Alla två dagarna som gått. Lång runda med Vargen igår förmiddag. Frulle-fika & raggsocksleverans till söta S. Då åt jag bara två frallor. Sen smög jag in lite motion till så där i vardagen ni vet? Trapporna på Ikea osv osv. Allt i hurtighetens tecken. Och rev på kvällen av ytterligare en timme på crosstrainern igår kväll.
Allt detta hade den naturliga följden att jag inte direkt gjorde en volt ur sängen vid nio tiden idag. Hade glömt att jag hade en del muskelgrupper. Som dom långt inne i gumpen. Under allt det mjuka finns det tydligen ett gäng?
Men.. "Ont ska med ont fördrivas" så... Ut med Vargen i 40 minuter. Första 10 minuterna kved hela kroppen men det mjukade till sig. Och sen direkt på maskinen i ytterligare 35 minuter. Kan avslöja att de sistnämnda 35 minuterna var sjukt långa. Men det känns bra! Jag känner mig piggare, jag sträcker på mig, så gott det nu går med träningsvärken, och omedvetet låter jag bli det gottiga eftersom det trots allt inte är så roligt att svettas på maskinen. Så småningom går jag alltså ner mina kilo jag lagt på mig. Men... va f*n??!! Det tar ju sån TID?! Det mest rättvisa hade varit att man hade sett resultat direkt! Okej, jag kan sträcka mig till att det hade kunnat dröja en vecka men sen så skulle man ha bikiniformen i hamn liksom. Håller ni inte med?

Hålla på här och slita månad ut och månad in.. Det är ju hyfsat besvärligt. Och dom som säger att det till slut blir en vana som man bara måste göra för att må bra? Dom har inte suttit i min soffa med Vargen intill sig, ett glas rött och en god bit choklad. Jag må vara hurtig. Ska försöka vara det lite längre än en vecka eller så den här gången. För jag mår ju bättre, trots allt. Men träningsnarkoman är det ingen risk att jag blir.

Ingen ursäkt längre..

2011-12-12T19:52:00.000+01:00

Fick mitt hemliga paket idag. Och tja.. Nu kan jag knappast slingra mig längre. Det är helt uppenbart läge för mig att ta tag i det där med att virka figurer? Undras om jag kan få till något som liknar en hund eller katt över huvudtaget? :) Återstår att se. Men om jag ligger i lite så kan jag kanske till och med få det klart som en liten julklapp? Med betoning på kanske..

Hur som, vem som än skickade paketet så; stort tack! Det här piggade verkligen upp att få i brevlådan!

Kram!

En hel stad??

2011-12-12T14:01:00.001+01:00

Jag är på Ikea. Detta mecka av Svensson-pynt och fiffiga förvarningar. Och får syn på det här; "Skapa din personliga Karlstad"
Skapa mig en hel STAD med karlar?? Alltså. Nog för att jag är singel och det hade varit trevligt med sällskap i soffan men en hel stad? Det låter.... ...rätt överambitiöst. Och jobbigt faktiskt.
En karl som sprider sina strumpor överallt räcker så bra så....

Det pågår en tyst katastrof!

2011-12-12T12:11:00.000+01:00

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Foto; UNICEF

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp."

Som ett nöjesfält...

2011-12-11T20:00:00.001+01:00

Lämna barnen söndag idag. Idag var det med många känslor inom mig som jag vinkade av grabbarna. Mycket kontraster i mina känslor. Det har varit mycket strul och bråk. Melvin med sitt för-pubertala beteende och Neo med sin trots. Melvin å andra sidan sa en stund innan deras pappa kom att han minsann tyckte vi hade haft två mysiga veckor! Min första spontana tanke var;

"Har vi överhuvudtaget levt i samma hus de här två veckorna???!!"

Men om jag gör som barn gör, ser det positiva? Så har det varit en bra blandning av alla åk-attraktionerna de senaste två veckorna;

Berg & dalbanan - från noll till hundra med Neo..
Lustiga Huset -många goa garv tillsammans...
Skräckhotellet -alla tjuriga och trotsiga stunder..

Och till sist men inte absolut inte minst;

Kärlekstunneln - alla mysiga och innerliga ögonblick med både stor och liten...

Jag har så mycket kvar att lära mig. Om mig själv och av mina barn. Inget annat sätt är bättre än vårt sätt att ta oss igenom alltsammans. Förhoppningsvis med mer skratt än tandgnissel och gråa hår.
Ser fram emot deras uppväxt med skräckblandad förtjusning. Som Balder på Liseberg ungefär? Man vet att där uppe vid krönet, efter den tröga backen, så kommer det jädrar att bli åka av och man kommer både att tjuta av skratt och må lite illa. Men överlag? Ändå en makalöst rolig tur.

Ikväll ska jag dock rå om mig själv ordentligt. Och njuta av att jag är ledig imorgon med. Aldrig fel att börja en arbetsvecka med ledighet..

Ha en go söndagskväll mina vänner!
Kram på Er!

Teknikens mirakel...

2011-12-11T10:26:00.002+01:00

Jag hann med jättemycket igår. Nästan allt vad jag hade planerat. Inte Apoteket, där var för mycket folk och Neo var alldeles för på hugget för att jag kände för den utmaningen. Tar det idag istället.

Men vad som utmärkte gårdagen lite speciellt var att flera tekniska prylar gick i sönder.

Första prylen; julgransslingan..

Det krävdes som sagt en stor portion tålamod att reda ut allt. Och jag kom och tänka på att experterna säger att alkoholkonsumtionen ökar så här i juletid. Vilket jag inte tycker är alls konstigt. Julgransslinge-trassel kan driva den bästa till att ta till flaskan. Men jag var ett kärl av tålamod, trasslade ut allt, bara för att konstatera att den inte funkade. Efter det att jag satt i den i granen...

Pryl nummer två; Elvispen. Vi bakade lussekatter igår som planerat. Neo hjälpte till. Och i ett oövervakat ögonblick körde han in smörkniven i de roterande degkrokarna. Som numera inte roterar alls. Jag får inte ens av dom från vispen. Men lussekatterna blev goda.

Pryl nummer tre; Det upphittade Usb-minnet. Som bara försvann från utforskaren i datorn när jag höll på att öppna upp dokument. Och det här är riktigt surt. Jag hade en hel del text sparat där. Gamla dagboks anteckningar. Det mesta från tiden under skilsmässan. Några enkla försök till noveller. Budgetar från förra året. Det sistnämnda låter väl inte så rockigt men det är rätt kul att kunna gå tillbaka och kolla ibland. Som väl är hade jag inte direkt några foto där. Dom har jag på en annan back-up-disk förutom på den stationära datorn. Men trots allt? Många nerskrivna tankar som försvunnit. Jag hade tänkt flytta över en del på den andra backup-disken igår. Men så långt hann jag alltså inte.

(Betydligt rockigare än budgetar..)

Det blev en Triss skulle man kunna säga. Fast dyrare. Och utan spänningsmomentet av att skrapa och snafset från själva lotten. Men nu har jag fyllt kvoten av trasiga tekniska prylar för den här månaden. Om man ska försöka se det från den ljusa sidan. Och det ska man ju.

För övrigt så började den här söndagen med sovmorgon till halv åtta (Halleluja!!), lite mys och lite tjafs om en läxa som inte var gjord när den skulle. En bra blandning. Håll en tumme eller två för att det fortsätter på den vägen...

Lockande tankar...

2011-12-10T18:29:00.001+01:00

Jag var på Ica för en stund sedan. Fattades en grej till kvällsmaten. Med mig hade jag;
Melvin som varit tjurig och som jag därför "stångats" med en hel del under en stor del av eftermiddagen och;
Neo som inte sovit något på hela dagen och därför betedde sig på ett sätt som var långt ifrån gulligt.

Efter en minut i affären med mina "gullungar" övervägde jag följande alternativ;

*Sälja dom till högstbjudande och sen resa till ett varmare ställe för pengarna, med en läcker servitör iförd ett par taighta boxer och vars enda uppgift är att serva mig med uppfriskande drinkar. Men sen kom jag på att jag förmodligen inte ens fått ihop tillräckligt med pengar till en låda öl köpt i Tyskland.

*Lämna Melvin vid mejerihyllan och Neo bland bananerna, gå förbi skåpet med T-röd, ta en rejäl slurk och bara promenera hem och trycka i mig alla mina nybakade lussekatter. Men sen kom jag på att affären och hålan där jag bor är så liten att risken att någon vet vem barnen tillhör och kör hem dom till mig igen är överhängande.

Alltså fick jag stå i kön (som givetvis var jättelång..) med svetten rinnande längs ryggen och skämmas över mina barn.

Det är i såna stunder jag undrar hur mitt mentala tillstånd var när jag plötsligt ville ha barn. Inte bara en gång utan två?? Och varför jag i helv... inte höll mig till att ha husdjur som Vandrande Pinnar...

Granen fixad!

2011-12-10T12:33:00.003+01:00

Vilket höll på att kosta mitt sunda förnuft. Det lilla jag nu har alltså. Någon hade trasslat till slingan under det året den legat nerpackad! För det kan inte vara jag. Jag skulle aldrig vara så trött på julen en dag i januari, så att jag bara öst ner allt i en låda och slängt upp på vinden. Kan jag aldrig tänka mig.

Med ett tålamod som till och med förvånade mig själv så trasslade jag ut allt, satte den i granen, kopplade på strömmen och.. ...det hände inte ett skit! Slingan var kass! Kan lova att det kom en mindre vacker ström av fula ord. Som jag givetvis inte sa högt. Har man barnen runt om sig så får man föregå med gott exempel. Bara att stoppa Neo i bilen och köra och köpa en ny...

Men nu så! Nu är den på plats!

Alla kulor skulle hängas upp. Det är bra. För tack vare alla kulor så kan man OM man lägger huvudet på sned, kisar lite grann, lyssnar på "White Christmas" med Wham och tar till all fantasi man har, så kan man inbilla sig att det är en riktigt gran. Om ett gäng år eller så, när jag blir rik. Då ska jag ha en riktig värsting till fuskgran. En sån för 800 kronor eller så. Men tills dess så får den här funka. Ungarna tyckte den blev fin och jag slipper få ett barr i foten i juni månad nästa år. Lägg märke till den gula traktorn bredvid julbocken. Den höjer julkänslan ofantligt många snäpp!

Då kör vi!

2011-12-10T08:10:00.003+01:00

Det är tur det är lördag idag. Skrev på Fejjan att jag inte hade ett dugg inplanerat idag... Men det är lite en sanning med modifikation, jag har lite jag måste få undan idag trots allt. Som berget med tvätt som ska strykas. Och tvätten i tvättkorgen. Och hämta ut lite medicin (som jag skulle gjort igår, men det vara inte bara jag som tänkte samma sak igår..). Och så ska vi ta fram julen. Och baka lussekatter. Nästa vecka är ju inte barnen hemma och när dom landar igen? Ja då går vi in i julaftons-veckan, då är det verkligen jul! Tiden går så rasande fort!

Sen har jag ju helt glömt av Garnbytet! Jag har fixat lite saker redan men inte riktigt allt! Sista dagen imorgon. Blir till att gnugga geniknölarna idag... Har ju "bara" vetat om det i tre veckor eller så...

Så jag har faktiskt inte riktigt tid att sitta här. Tur i oturen att man är uppe tidigt i vanlig ordning. Men det var faktiskt Melvin som väckte oss andra idag. Klockan sex!! Va f*n?? Han beklagar sig över att kliva upp till morgonfritidset men när det är lördag då passar det att gå upp??? Han väckte sin stackars kompis och Neo men jag ignorerade dom totalt fram till sju sen klev jag upp. Någon måtta får det ändå vara!

Men nu är frullen fixad, tvättmaskinen startad, mer kaffe på G och Neo är på god väg ner i lådan med tomtarna så jag får väl lyfta på gumpen och sätta fart!

Ha en kanon lördag mina vänner!

Ett mysterium är löst...

2011-12-09T15:23:00.002+01:00

Neo är ganska pysslig och har en förmåga att vara lite överallt. På samma gång. Så att säga.
Därför förekommer jag min lille huligan allt som oftast och lägger undan saker jag är rädd om eller som jag absolut måste veta var det är. Det sistnämnda fungerar utmärkt.

För tack vare att jag varit så finurlig och fiffig och lagt undan mitt USB-minne på ett Neo-säkert ställe för att jag INTE ska bli av med det? Så har jag spenderat den senaste veckan att leta efter det där USB-minnet... Idag hittade jag det. Tack och lov. Det har varit fruktansvärt enerverande att inte veta var det är. Det låg i en av kopparna i vitrinskåpet.

Rätt otippat att jag skulle ha lagt just ett USB-minn där. Hur tänkte jag? Tänkte jag alls? Förmodligen gjorde jag just det. Tänkte alltså. Jag hade säkert en väldigt bra tanke med den platsen;
Jag skulle ha full koll på VAR minnet var och Neo skulle INTE kunna ha sönder det eller göra av med det.
Åtminstone 50% av planen funkade. Det är väl ett hyfsat resultat förmodar jag.

Ibland är jag helt enkelt för finurlig för mitt eget bästa....

Kaffe....

2011-12-09T05:56:00.001+01:00

Räknas man som en "tung" koffenist om man bara måste ha med sig kaffe i bilen de tio minuterna som det tar att köra till sitt jobb?
Eller räknas man som en budget-latte-morsa?

Och kvällen blev Succe!

2011-12-08T21:41:00.000+01:00

En väldigt nöjd Melvin gick ut som ett ljus strax efter åtta ikväll.

Jag hade först tänkt vänta att säga något tills jag hämtade honom på fritids i eftermiddag men han var så trött och less på att vara på morgonfritids så när vi lämnat av Neo på dagis imorse så berättade jag vad jag hade för planer för kvällen. Tror ni det lyfte hans morgon? *myser* Ansiktsuttrycket och tonläget på; "Va?? Ska vi?!" lyfte i sin tur min morgon. Sen blev det miljoner frågor om när, var och hur och vilken film vi skulle se. Skulle tro han levt på det hela dagen.

Det blev "Arthur & Julklappsrushen" (vi ville sett "Tintin" men den gick inte på svenska, tyvärr..) med popcorn och dricka till så klart. Vi var rätt eniga båda två när filmen var slut. Den var Ok men långt ifrån det bästa vi sett. Men kvällen var mysig, vi var nöjda båda två. Och jag har lovat mig själv att det inte ska ta för lång tid tills nästa gång...

Jag har en plan...

2011-12-07T22:42:00.000+01:00

Imorgon ska Neo hem till sin pappa en runda. Det betyder att jag och Melvin får en kväll tillsammans bara han och jag. Det händer väldigt sällan. Stunderna då jag har full fokus och en massa energi bara för honom är inte allt för många, tyvärr. Nog lyssnar jag och visst finns jag där. Men ändå kanske inte till 100 % när man är inne på på slutspurten av veckan, gympapåsar ska packas, kurser på jobb, mat ska fixas och lappar ska fyllas i till dagis?

Därför är de här få tillfällena guld värda... Och jag har en plan. Som Melvin inte vet om. Kanske berättar jag det för honom imorgon bitti eller så på eftermiddagen när jag hämtar honom på fritids? Oavsett så är min tanke att vi ska gå på bio imorgon. Han får välja och jag hänger på. Skoldag på fredag förvisso men för en sån här sak är han nog villig att vara lite trött skulle jag tro. Han har frågat så himla länge efter att gå på bio med mig men det har liksom inte klaffat med allt annat runt om men imorgon ska det äntligen bli av!

Tänk? En kväll bara jag och Melvin? Utan en busig lillebror? Där vi kan föra ett samtal utan att bli störda? Utan att jag behöver ha ett öga på vad Neo hittar på hela tiden? Wow... Det ska bli alldeles, alldeles underbart!

Rock On! Eller nåt..

2011-12-07T08:14:00.000+01:00

Idag behövde vi inte kliva upp tidigt för att jag skulle jobba eller att Melvin skulle till skolan. Jag ska jobba i eftermiddag och ska gå på kurs innan jag börjar arbeta men inte förrän tio så i teorin var det alltså ett ypperligt läge för sovmorgon. Nu är ju inte Neo en teoretiker utan mer en praktiskt lagd kille så han beslutade att slå upp de blå strax efter fem. Då började han ligga och sjunga, prata med katten och viska "maaammmaaa?" var femte minut. Nu somnade jag inte direkt sent igår men ändå?? FEM??? Men han lyckades, så klart, med det han satt sig för. Kvart i sex klampade jag, muttrande inte allt för vackra ord om morgonpigga ungar, ut i tv-rummet med täcket under armen och Neo glatt "galopperande" efter mig. Bolibompa funkade hjälpligt till klockan sju sen var det bara att ta tag i den här dagen. Flera koppar kaffe i rask takt, en kam genom håret, lite smink och nu ska jag och Neo köra till Maxi.

Jag är jättepigg.

Faktiskt.

Typ.

Vem bryr sig?

2011-12-06T16:44:00.001+01:00

Jag spillde saft på Neo. Det som Neo i vanliga fall reder alldeles ypperligt själv, gjorde jag åt honom idag. En liten miss i kommunikationen oss i mellan. Hur som så ledde detta lilla missöde till ett byte av byxor... Som inte gick fort nog enligt generalen.
Vilket ledde till ett visst tumult i badrummet. Fel ben i fel byxben. Jag försökte få Neo till att lyfta på det felande benet. Neo försökte dra upp byxbenet om samma ben. Så vi drog i byxan åt var sitt håll.
Och höll väl på så där en stund utan att komma någonstans tills dess det slog mig.. Who gives a shit om Neo har brallorna på fel håll så här på kvällskvisten? Vi ska ju knappast på galej? Varför bli svettig för en sån sak egentligen?
Så jag började dra på samma håll som Neo och han nu springer här och tjoar med byxorna bak och fram... Lika nöjd och glad som om dom hade varit på rätt håll. Och jag dricker mitt kaffe precis lika effektivt. Alla nöjda. Och det är det väsenliga efter en lång dag på jobb/fritids/dagis.

Lunchdejt...

2011-12-06T12:23:00.001+01:00

...med Anders idag. Har sett fram emot den hela förmiddagen. Spännande!

Ibland är det fan att vara själv...

2011-12-05T20:45:00.008+01:00

Då sitter man här med den fadda smaken i munnen. Den som kommer varje gång man haft en strid med barnen. Ikväll var det en strid utöver det vanliga. En lek spårade ur, allt hände i stridens hetta och utan en tanke på följderna. Barn är ju barn. Men jag kände någonstans att jag var tvungen att tydligt markera inför Melvin. För att han verkligen ska förstå att det inte är ok att göra så som han gjorde mot Neo.

Mitt i alltsammans, efter den första omedelbara ilskan, blev jag så där sammanbiten. Som jag kan bli när det verkligen är allvar. Men det är bara utåt sett. För inom mig blöder så klart mamma-hjärtat. Inte tycker jag om att "straffa" Melvin med att tillbringa resten av kvällen inne på sitt rum. Inte gillar jag att han gråter och skriker att han vill flytta hem till pappa och bo alltid där istället. Jag tycker inte om det och jag vill inte. Det gör ont i mig. Men jag måste tydligt markera den här gången. Och hålla fast vid det jag sagt för att han ska förstå allvaret.

Nu har lugnet lagt sig. Jag har pratat med Melvin, förklarat varför jag blev så arg och varför följden av det han gjorde blev så skarp. Han har fått ge mig en förklaring till varför han gjorde och jag har kunnat bemöta och förklara ännu lite till. Jag är ganska säker på att han förstår. Jag hoppas det. Jag hoppas han tror mig när jag säger att jag älskar honom trots allt detta. Att jag inte skäller för att det är kul. Och att jag inte "bara" skäller på honom som han sa. Fast när han tänkte efter lite nu i lugnet så insåg han ju att Neo oxå fick lite skäll av mamma innan idag. När Neo inte fick den där bananen och slängde med saftmuggen som förvisso landade rakt i huvudet på honom själv. Hade faktiskt lite svårt att hålla mig för skratt när jag såg Neos snopna min och ilskan som kom direkt för att det gick som det gick. (Tror att han blev skitarg på muggen sen istället.) Men nog blev jag lite arg och skällde på Neo då med.

Jag har sagt det innan och skriver det igen, jag är inte den coola, lugna mamman som pedagogiskt står lugnt i stormarna och rider ut dom. Något jag är fullt medveten om och jag undviker för det mesta att dras med och håller mig till att vara den vuxna. Idag klarade jag det. Men jag är inte ett dugg stolt över mig själv.
Det här var ingen vinst jag ville vinna.

Eftersom jag är ensamstående så kommer då och då en stilla önskan om att man skulle vilja ha någon vid sin sida. Inte någon som tar ansvaret för mina barn. Det gör jag. Och deras pappa. Jag skulle aldrig lämna över eller förvänta mig att någon annan ska ta hand om mina barn. Framför allt inte i sådana här situationer. Något som, kanske, män som möter en kvinna med barn tror att dom ska göra? Framför allt om dom inte har barn själv sen tidigare. Har dom barn själv är det sällan diskussioner eller tankar om sådant här. Jag är fullt medveten om att jag kan ha fel. Jag har dock dejtat tillräckligt för att ha upptäckt att det finns en viss skillnad och en liten annan förståelse om en man har barn själv och kämpar med sådant här han med. För en pappa ärdet liksom inget konstigt i uttalanden som;
"F'n!! va jag har lust och sälja ungarna till högstbjudande!!"
eller
"Min unge är rena geniet! Han sa minsann byxa idag! Eller njae..Snarare "yssa" men ändå, visst e han ändå ett mirakelbarn???"

Oavsett. Pappa eller inte så, saknar man en sådan här kväll som ikväll, en någon som finns där. Om än i bakgrunden. För mig, Som jag kan ösa av mig en del av frustrationen på. En någon att bolla fram och tillbaka med. Gjorde jag rätt? Eller fel? Skulle jag gjort annorlunda? Men även en någon som jag kan smyga intill och tanka ny kraft av. För det behöver man efter en sådan här runda.
Jag är makalöst tacksam över att jag kan lyfta luren och ösa av mig till min mamma. Som vet exakt vad jag pratar om. Och jag vet ju numera exakt hur hon kände det då när jag och min lillebror drev henne till att bli så där vansinnigt arg.

Men det tar inte bort den fadda smaken och den lilla känslan av uppgivenhet som jag har inom mig. Det tar inte bort att jag känner mig en smula ensam. Trots att jag långt ifrån är det. Mina vänner och min mamma är aldrig längre bort än ett telefonsamtal. Men dom är inte här nu. Nu när lugnet lagt sig.

Att stå emot alla måsten...

2011-12-05T10:21:00.003+01:00

Det bakas idag. Samtidigt som det bäddas rent i sängar, rings samtal som jag skjutit på allt för länge och städas. Allt med Neos eminenta hjälp (?) så klart. Ledig måndag och jag har bestämt mig för att få undan en massa saker.

Någonstans känner jag mig lite stressad av att julen rullar allt närmre. Efter ett snabbt varv på Fb eller i olika bloggar så konstaterar jag att jag ligger långt efter. Här har det inte arrangerats julgrupper, bakats kolor och småkakor eller pysslats med tomtar. Alls. Adventssljusstakarna är uppe. Det är väl ungefär det jag hunnit med. Jag skulle hänga upp julgardinerna igår för det gör mycket för julkänslan tycker jag. Tvättade dom för att jag tyckte dom luktade förråd. Och upptäckte sen när jag skulle hänga upp dom att dom krympt i tvätten och nu var 15 centimeter för korta. Slog så där lagom hål på mitt pyssel och pynt-sug och dom åkte rätt ut i soptunnan... Att åka och handla nya var väl inte direkt det jag var sugen på.

Jag förundras över hur "alla andra" hinner? Är det bara jag som jobbar heltid? Så är det så klart inte, jag vet, rent logiskt, att man visar ju som regel bara upp det man lyckats med i bloggar och andra sociala medier men ändå? Jag är inte klar med alla julklappar än. Nästan men inte riktigt. Har jag en stund över till att stryka en tomteduk eller två nog sjutton har Neo bajsat eller så har Melvin en kris med en läxa. Typ.

Rullar vardagen på utan större vägbulor så hinner jag med det jag ska och kanske något till. Men julen är inte bara "något till". Det är så mycket mer. Både socialt och ekonomiskt. Det är så himla lätt att dras med i alla "måsten". Att bli stressad. Jag kämpar för fullt att inte bli det. Att prioritera och välja det som jag och barnen tycker om och anser är viktigt. Sen att vi kanske inte har det så juligt som man "ska ha" enligt alla tidningar? Spelar nog inte så stor roll så länge jag är lugn och harmonisk istället för att stressat far runt för att hinna med det som andra tycker man ska hinna med.

Och det här låter himla bra och fantastiskt på pappret. Nu ska jag bara djupandas och försöka leva efter det...

Minsann...

2011-12-04T16:13:00.001+01:00

..om inte solen visade sig en sväng idag. Så direkt efter jobb trotsade jag förkylningen, bytte om och gav mig ut en runda för att tanka dagsljus. Det tog väl sisådär fem minuter så ångrade jag att jag gett mig ut. För det första så kände jag nästan direkt att jag varit lite väl optimistisk över min status på förkylningen. Har förvisso varken feber eller halsont längre men är nog inte riktigt på topp än. För det andra så var det helfel att promenera utan Vargen vid min sida. Han är ju hemma och har det gott hos "mormor". Var fasen gör man av händerna när man inte har ett koppel att hålla i??? Typ..

Men.. Skam den som ger sig... Jag drog ner tempot och strosade en runda ändå. För trots snålblåst så var det lite trevligt att se solen. Man får passa på att tanka solljus när man kan. Allt känns lite lättare då. Och som vanligt så får jag liksom grubblat "färdigt" saker när jag är ute och går. Eller påbörjat något annat att fundera över. Eller inte tänka alls. Bara lyssna på musiken och "tömma" huvudet. Inte för att jag har så mycket i det kanske men ändå.

Lämnade grabbarna hos sin pappa igår för att jag skulle jobba men det är snart dax att hämta hem dom igen. Har nämligen förmånen att ha dom hemma två veckor i rad för att komma rätt i schemat på den nya avdelningen som jag började på i torsdags. Vi börjar med en ledig måndag. Inte fel. Sen har vi lite jobb/dagis/skola/fritids men slutar med en kort fredag så det är inte alltför betungande. Nya bus, fler kramar, ett och annat bråk och utmaningar. Det var ju det här med att baka? Fick vi inte gjort i veckan som gått. Lussekatter får det bli. Ska kanske ge mig på att göra ett pepparkakshus? Kan verkligen bli lite av en utmaning att göra det med en två-åring! Ska jag vara så modig? Vi får väl se...

Men först? En stor kopp te till, musik på hög volym (Nightwish senaste finns nu på Spotify; Nightwish – Imaginaerum!!) och sticke. Halsduken får vänta ett tag till. Det blir ett par raggsockar med flätor istället. Tyckte jag kunde det här med raggsockar innan men de här kunde jag inte motstå. Kul med flätor! Måste ju glida runt här hemma med lite stil! Raggsockar med flätor lyfter mysbrallorna till en helt annan nivå! ;)

Ha en go söndag mina vänner!

Rör om i hjärteroten...

2011-12-03T11:18:00.000+01:00

Det här klippet delade en av mina vänner på Fejjan med sig av. Rör om i hjärteroten. Några Beaglehundar som vuxit upp som försökshundar i ett labratorium och som för första gången får känna på friheten och gräs under tassarna. Se det...

Täppt upp till hjärnan eller bara råkorkad?

2011-12-02T22:58:00.000+01:00

Om ni borstar tänderna och på samma gång går rundan i huset. Det vill säga; låser dörren, släcker lampor och kollar till barnen och liknande? Och om ni då passerar byrån i hallen där ni tidigare på kvällen tänt ljus som ni givetvis inte kan låta brinna över natten?

Mitt förslag till er är då, att INTE ge er på att blåsa ut ljusen. Eftersom ni fortfarande har munnen full av tandkräms skum. Tro mig. Det blir helt enkelt inte bra.

Har ni tur släcks ljusen. Jag hade inte den turen. Givetvis. Hade dom släckts hade jag åtminstone fått något för att min byrå numera är extra dammad och polerad med sådant där som ger vitare tänder och motverkar hål. Det sistnämnda kan i sig kanske kan vara bra när det kommer till själva byråns förvarings funktion. Men för övrigt? Var det nog inte mitt vassaste infall och beslut idag. Milt sagt.

Nu ska nya Blondinbella gå och lägga sig. Innan hon gör något annat obeskrivligt korkat.

Godnatt!

Hemliga projekten är klara...

2011-12-02T08:43:00.029+01:00

Och det i grevens tid. Jag fäste sista tråden och slog in sakerna en halvtimme innan födelsedagsgrisen kom. Och det var ingen mindre än min Lilla Mor! Som tillsammans med far skulle passa barnen igår när jag åkte på julbord med mina goa kollegor. Jag har stickat en sjal och ett par torgvantar till henne och jag tror hon blev glad! Alltid roligt och ge bort något man gjort själv. Så mycket personligare på något sätt. Och eftersom projekten är lämnade så kan jag visa upp dom här. :)

Först ut har vi torgvantarna som jag blev himla nöjd med. Lite klurigt att få till det runt tummen men tillslut så. Efter ett och annat fult ord så! Det finns en fläta till som inte syns här på fotot. På andra sidan av handen, utmed lillfingret så att säga.

Tror jag ska göra ett par till mig själv oxå. Men då gör jag en enkel avmaskning och skippar sticka "upp" runt tummen. I övrigt var dom inte alls svåra. Mönstret hittar ni här; Torgvantar med flätor

Sen stickade jag en sjal av "bra och ha garn" som jag köpt på mig lite då och då. Kan säga att det var lite svettigt i slutet om garnet skulle räcka hela vägen. Var uppe i nästan 300 maskor. Hade lite drygt en meter gråblått garn när alla maskorna var avsmaskade. Tanken är att Lilla Mor ska ha den som axelvärmare när hon till exempel sitter vid datorn.

Mönstret har jag haft uppe här i bloggen innan och ni hittar det här; Trekantssjal med ryggrad Roligt när "bra & ha garn" bara helt plötsligt får ett perfekt syfte! Och jag är numera helt överbevisad om att man helt enkelt inte kan få för mycket garn hemma! ;)
Nu blir det till att fortsätta med halsduken i hålmönster som legat på is när jag kom på vad jag skulle sticka till mamma. Måste ha matchande halsduk till mössan ju! Går liksom inte an med något annat...

För övrigt så lär det inte gå fort idag. Vi är sjuka hela lilla familjen. Mitt beror inte på rodvinet eller ölen igår. Vi hade trevligt men både Neo och Melvin var rätt hängiga när jag och finaste A (som var chaufför..) gav oss iväg så jag var hemma i både rekorderlig tid och i ordentligt skick inatt. Och det var en jädra tur för även jag vaknade förkyld imorse. Så det kommer inte att gå skarpt idag. Står inför utmaningen att hålla två sjuka barn och en hyfsat risig till morsa roade och harmoniska idag. Det kan bli... ..intressant.. Tror jag. *grunnar* Baka kanske? Biblioteket en liten runda? Film? Men först innan något annat; Kaffe!!