tisdagen den 31:e januari 2012

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag hade inte planerat att vabba idag men det är bara att gilla läget. Ladda med Alvedon och mys. Ledig imorgon och på torsdag är vi förhoppningsvis fit for fight för jobb/dagis igen.

Av ett skäl jag inte riktigt vet så städade jag garderoben innan. Det var inte därför jag öppna den från första början men ni vet; "Plötsligt så händer det".
Garderoben såg för jävlig ut så det behövdes en liten organisering. Och då hittade jag dom här byxorna. Längst in i gömmorna. Var tvungen att ta dom på mig.


Jag hade dom innan jag blev gravid med Mini. Alltså för lite drygt tre år sen. Då var jag tresiffrig och byxorna satt som en smäck. Det gör dom inte nu. En härlig påminnelse om att jag har kommit en bit på vägen sen dess. Fick lite hjälp av skilsmässan förstås men dom bevisar ändå. Jag kan! Trevlig känsla. Och en spark i arslet av inspiration. Några hekto upp på en vecka är inte hela världen. Bara på det igen som sagt. Man får vända på det. Trots allt så har jag gått ner drygt tre kilo på tre veckor. Inte alls illa!

Solen lyser från en blå himmel. Så nu tänker jag klä oss varmt och strosa en runda i det vackra vintervädret. Frisk luft piggar alltid upp även om man bara är ute en liten stund.

Ha det fantastiskt alla!

4 kommentarer:

  1. Bra jobbat! Det är ju därför man inte ska lyssna på alla experter som säger att man ska slänga kläderna så fort de blir för stora. Det är ju bästa peppet att spara i alla fall ett par jeans så att man har något att jämföra med!
    Hoppas lillen kryar på sig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tackar! Ja det är ju just därför jag sparade dom när jag rensade bort allt annat. Som en påminnelse. Och pepp! För mig är det speciellt suveränt då jag oftast gör mer framsteg enligt måtten än vågen.

    Lillen mår bättre. Alvedon, en nypa frisk luft & "Ice Age" fixar biffen! ;)

    SvaraRadera
  3. Wow, vilken härlig egoboost :) Det där ska tipset ska jag ta till mig på min viktväg nedåt. Att spara ett par jag-vill-aldrig-passa-i-dom-där-byxorna-igen. Perfekta att påminna sig då och då. Tre kilo är mycket och man ska ju alltid minnas att minus alltid är minus...själv stannade jag av efter ett tag den förra gången jag kämpade med kilona. -11 lyckades jag stavgånga bort då men nu är jag liksom på plus igen :(
    Vi får motivera varandra :))
    Nu ska här firas 18-åring. Vi hörs.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt att du hittade egen inspiration hemma vid. Skit bra jobbat!

    SvaraRadera